Den hälsosamme ekonomisten

Försvara inte löneskillnaderna!

Svenska Dagbladet skriver om SCA-chefernas jaktresor och kändiskockar som flygs in. Om SCA-chefens lyxliv på företagets bekostnad.

Diskussionen i medierna är polariserad. Vänstern menar att de höga cheferna profiterar på det arbete som utförs av företagets anställda. Högern menar att en bra hen ska ha bra betalt.

Det är en dialog som jag tycker missar målet. I korrumperade bananrepubliker är löneskillnaderna mellan vanliga arbetare och ledande politiker större än i utvecklade demokratier. Säger det oss något även om SCA?

Ja, jag tror att det finns liknande mekanismer i det privata näringslivet. I välskötta företag får ledningen betalt för det den gör - varken mer eller mindre. Duktiga chefer har en bra lön.

I bananföretag, däremot, skor sig ledningen på aktieägarnas bekostnad. När aktieägarna har bristande förmåga att utöva kontroll tenderar ersättningarna och förmånerna att bli större än vad ledningens förmåga att tillföra företaget värde motiverar.

När vänner av marknadsekonomin går från att försvara höga löner med principargument till att försvara höga löner i praktiska exempel begår de ofta ett misstag. Man förutsätter att de höga lönerna är ett resultat av personliga kvalifikationer och förmåga.

Det är i bästa fall naivt. Högt uppsatta företagsledare är i regel både läs- och skrivkunniga, men tesen att de alltid skulle vara superstjärnor motsägs av så många praktiska exempel att den måste förkastas.

Förklaringen till att ledare tjänar väldigt mycket pengar är ibland densamma i företagen som i bananrepublikerna - att dessa är dåligt skötta och att aktieägarna/medborgarna inte förmår att utöva kontroll. 

Den vän av marknadsekonomi som försvarar höga ersättningar och bonusar med argumentet "... bra människor ska ha bra löner" är fel ute. Det finns en hel del att göra när det gäller det institutionella ramverket kring företagen. Mekanismerna som leder till stora löneskillnader är sannolikt ofta snarlika - oavsett om man betraktar länder eller riktigt stora företag. Bägge är i grunden planekonomiska öar i marknadsekonomin.

En viktig skillnad, emellertid, är att företagen ofta är utsatta för extern konkurrens på ett annat sätt än bananrepublikerna. Och det sätter en gräns för hur långt man kan driva exploateringen av aktieägarna. Vi får se vad som händer på SCA:s nästa bolagsstämma.

Kommentarer