Den hälsosamme ekonomisten

Slack värderas till 17 miljarder

Läser att Slack värderas till 17 miljarder. Det är väldigt mycket pengar för lite programkod. Betänk att man för den summan kan få 25 JAS-plan.

Nu är Slack förstås en bra produkt, den bästa i sitt slag, och det är detta som värderas. Hade Slack varit näst bäst hade det varit värt 200 miljoner och hade det varit tionde bästa lösningen hade det kostat ett par miljoner.

Så är det på marknaden för SAAS- software as a service. Att skriva kod är som att tävla i idrott - det ger rätt lite om man inte är bäst eller åtminstone näst bäst.

Men lyckligtvis är det inte alltid de bästa programmerarna som tar hem potten, det finns ett element av slump också. Och de bästa på marknaden kan givetvis inte göra allt.

Vilket osökt leder mig in på tanken om enkla jobb. Vad göra när bara de bästa kan utveckla Slack?

Ett område som är väldigt underskattat är det omfattande arbete som måste göras för att förklara och pedagogisera verktygen som ska lösa våra problem. Inte ens datorjättar som Google har särskilt bra bruksanvisningar för sina tjänster. Och även tjänsterna som sådana - exempelvis Slack - behöver förklaras för att nå ut till användare.

Här tror jag det finns en nisch med hyfsat enkla jobb. Programmerare är nämligen ofta för smarta för sitt eget bästa - de förstår inte hur andra *inte* kan förstå saker och ting. För att förstå hur man inte kan förstå måste man vara tillräckligt korkad - det finns inga genvägar. Och Slack kan bara bli en succé om 85 procent av befolkningen förstår hur tjänsten fungerar - det räcker inte med 50 procent.

Min poäng är att det kommer att finnas massor med enkla jobb inom IT-sektorn som vi inte ens tänker på. Personerna som skriver manualerna behöver inte kunna ett dugg om datorer - det kan ibland till och med vara en fördel om de inte gör det.

Google har börjat tänka i de här banorna. De inser att det går att skapa incitament för människor att skapa nytta för andra användare. Local guide-systemet är ett intressant experiment, där användare med kunskap om den lokala miljön kan fås att dela med sig av informationen till andra användare. Alla är experter på något - om det så är att vara korkad - och det finns därför en plats för alla i det nya ekosystem som håller på att växa fram.

Det enda vi måste fundera på är om systemet kommer att vara hållbart utan en viss grad av omfördelning. Det kommer alltid att finnas jobb, frågan är om människor kommer att kunna försöja sig på dessa jobb?

Där kommer diskussionen om basinkomst in. En av den liberalkonservativa ideologins grundsatser är att människor i princip ska kunna försörja sig själva. Men vi gör redan omfattande avsteg från denna princip. Vi måste kanske acceptera att människor i grunden har olika hög produktivitet. Alla är inte Bill Gates eller Linus Thorvalds. I det industriella samhället fanns bara kapitalister och arbetare - där arbetarna hade någorlunda likartad produktivitet.

I det postindustriella samhället finns betydligt större skillnader. Var och en är sitt eget företag och beroende av det andra är beredda att betala för det man kan tillföra resten av samhället. Vi behöver därmed systematisera den ekonomiska utjämningen på ett helt annat sätt än i industrisamhället då det är svårt att hänföra variationen i produktivitet till medborgarnas vilja att uppfylla det sociala kontraktet.

Det går snabbt nu. Hälften av samhället är kvar i industriepoken och häften har övergått till informationssamhället. Den rekorddjupa klyftan mellan GAL-TAN kan möjligen förklaras av att vi står med ett ben i varje läger - där ingen sida dominerar ekonomi och politik och båda egentligen behöver varandra. Men så kommer det inte att vara för evigt, för varje dag rör vi oss obönhörligt mot en ny samhällsmodell - där vi behöver nya värderingar och nya institutioner.

Jag är övertygad om att vi måste tänka om när det gäller trygghetssystemen. Det nya informationssamhället kommer att inskränka vår personliga integritet drastiskt och vi kommer därför inte att behöva uppfostringsanstalter som Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Men vi kommer fortfarande att behöva något system för att möjliggöra personlig utveckling och förhindra att inkomstskillnader utvecklas till dominanshierarkier. Därför bör vi redan nu inleda försök med generell inkomstomfördelning.

Kommentarer