Den hälsosamme ekonomisten

Skyll allt ont på privatiseringar

När journalister hittar ett mönster som slår an vill de gärna fortsätta på samma spår. Ett sådant spår är tesen om att privatiseringar och entreprenadupphandling av offentlig verksamhet försämrar kvaliteten. Att tågen inte kommer i tid, att blöjorna vägs på särskilda boenden, att skolan segregeras.

När man skrapar på ytan visar det sig ofta att den underliggande tesen saknar stöd i verkligheten.

Har tågen exempelvis någonsin kommit i tid? Och beror bristerna kanske mer på att resurserna för att underhålla infrastrukturen skurits ner?

Att blöjorna vägs beror kanske inte så mycket på att man vill spara pengar som att vårdpersonalen vill att vårdtagarna ska ha ett inkontinensskydd som är individuellt anpassat? Att Socialstyrelsen visar att det inte finns några systematiska kvalitetsskillnader mellan offentlig och privat äldreomsorg hindrar inte journalistkåren från att fortsätta spela på rädslan för förändring.

Att skolan segregeras beror kanske mer på bostadssegregering och att vi har en växande andel nya svenskar, snarare än att det skulle finnas någon inneboende tendens i själva systemet med fritt val av skola? Som bekant har vi ju länge tillämpat fritt val av bostadsort i Sverige, vilket är en avsevärt viktigare faktor för att förklara segregation. Men som journalist kan man bortse från detta. Att en ökad tendens till segregering råkar sammanfalla med valfrihetsreformerna räcker. Plausibelt blir troligt blir sant.

Människan är konservativ. När olika offentligt finansierade tjänster förändras är det lätt att som journalist spela på vår konservatism och misstro mot förändringar.

Mikael Holmström, en i övrigt utmärkt journalist, försöker i artikeln "Skandalös hantering av vapen nära Reinfeldt" hänga på drevet mot privatiseringarna.

"Det inträffade blixtbelyser därmed också hur skyddet av rikets viktigaste funktioner hanteras av regeringen Reinfeldt.

Det är nämligen numera inte svenska staten som vaktar statens viktigaste byggnader. Annat var det exempelvis 1986 då statsminister Olof Palme mördades. 1986 var det statliga bevakningsbolaget ABAB, som svarade för skyddet. ABAB var ett närmast halvmilitärt företag med en personal som var van att hantera handeldvapen.

Nu är det annorlunda. I en allmän privatiseringsvåg har skyddet av vitala och för rikets säkerhet centrala anläggningar som Högkvarteret och regeringskansliet lagts ut på privata vaktbolag. Dessa privata skyddsvakter från vaktbolagen har inte den vapenutbildning och den rutin som exempelvis Säkerhetspolisens livvakter som svarar för själva personskyddet."

Ja, det vore förstås intressant om det går att koppla denna tragiska händelse till privatiseringsvågen. Det verkar ju troligt att det skulle kunna vara på det sättet.

Men nu råkar jag vara bekant med en rad personer som arbetade som skyddsvakter i Rosenbad på 1980-talet. Och ingen av dessa anser sig vara vana vid att hantera skjutvapen - varken på den tiden eller senare. Det går vare sig nu eller då att jämföra säkerhetspolisens proffs - många av dessa elitskyttar - med skyddsvakterna. Att det skulle ha varit färre incidenter på 80-talet går heller inte att styrka - liknande saker hände även på ABAB:s tid.

Att privatiseringarna skulle förklara skjutolyckan på Rosenbad är därmed med största sannolikhet en myt - precis som att blöjvägningen hos Carema i huvudsak var ett sätt att spara pengar, att fritt skolval förklarar ökad segregation eller att uppdelningen av SJ skulle vara den viktigaste förklaringen till att tågen är försenade.

SvD1 SvD2 KB ND MMK RS SM AHR GP

Kommentarer