Den hälsosamme ekonomisten

Skolans uppgift är inte att lära barnen läsa och räkna

Den pågående diskussionen om hur undervisningen i en svensk skola ska få vara utformad är intressant. Mest för att det sätter fingret på skolans kärnuppgift - vilken anses vara att lära barnen att läsa och skriva. Men tänk om vi hela tiden bara har låtsats att skolans uppgift är att lära ut kunskaper? Tänk om skolans uppgift i själva verket är att lära ut värderingar som gör att vi kan samarbeta bättre?

Människor som umgås spontant har en tendens att med tiden dela upp sig i grupper. Grupperna kan vara baserade på gemensamma intressen, var man bor eller vad man arbetar med. Uppdelningen leder i förlängningen till segregering vilket i sin tur kan leda till konflikter och i värsta fall våld och krig. För att undvika en sådan utveckling tvingas vi hela tiden intala oss själva att alla människor har samma rättigheter. Vi förväntar oss att bli behandlade lika i matvarubutiken, oavsett vilken hudfärg eller inkomst vi har. Den som bryter mot likabehandlingsnormen bestraffas i regel genom att hängas ut på sociala medier.

Varför blir vi så upprörda när en friskola delar in eleverna efter kön? Själv gick jag i könssegregerade klasser på gymnastiken och ännu lite längre tillbaka i tiden fanns det flickskolor. Ingen talade om extremism eller "könsapartheid" då.

Elefanten i rummet är intoleransen för skillnader i värderingar. Skolan lär ut tolerans för skillnader i hudfärg, kön och klass. Skolan säger sig också arbeta för ökad tolerans för kulturskillnader. Men sanningen är att det i så fall bara handlar om vissa kulturskillnader. Skolan är absolut inte värderingsneutral.

Min hypotes är att kunskapsförmedlandet i själva verket är en ganska perifer verksamhet. Kärnuppgiften för skolan är snarare att hålla eleverna borta från sina föräldrar i det känsliga uppväxtskedet för att undvika att värderingsskillnader som uppstått i den ena generationen fortplantar sig till nästa och i förlängningen leder till en balkanisering av samhället.

Den kollektiva normaliseringen av barns värderingar uppstod ungefär samtidigt som nationalstaterna formades. I Sverige infördes skolplikten i och med folkskolestadgan 1842. Fram till dess hade statens fokus mest legat på föräldrarnas ansvar för att barnen lärde sig läsa.

Att nationerna i modern mening formades ungefär samtidigt som skolplikt infördes kan givetvis vara en slump, men det kan även ses som ett medvetet försök att motverka klasskillnader och förbättra förutsättningarna för samarbete i ett allt mer kapitalistiskt samhälle.

Möjligen bör vi sluta låtsas att skolans uppgift är att lära barnen läsa och skriva. Läskunnigheten kom inte med skolplikten och det är inte givet att ett alternativt system - med hemundervisning - skulle vara mindre effektivt för att lära barnen kunskaper än dagens skola. Mycket talar för motsatsen.

Erkänner vi att skolans uppgift är att utjämna värderingsskillnader blir diskussionen om muslimska friskolor mycket mer begriplig. Problemet är att dessa skolor utgör raka motsatsen till det som svenska staten betalar för. Våra gemensamma skattepengar är avsedda för att utjämna värderingsskillnader, men används där till att förstärka värderingsskillnader.

Med utgångspunkt i att värderingsnivellering är skolans kärnuppgift kan vi påbörja en diskussion om hur stora värderingsskillnader som vi kan tolerera i ett öppet samhälle. Kan vi acceptera att religiösa sekter startar och driver skolor? Kan vi acceptera att höginkomsttagare isolerar sig och sina barn på Solsidan? Kan vi tolerera att vissa barn växer upp på internatskolor med regler och värderingar som kraftigt skiljer sig från andra skolors?

Det något ironiska är att personer som aktivt arbetar för att isolera sig själva och sina barn från barn från andra familjers barn (exempelvis från invandrartäta låginkomsttagarområden) ofta har starka synpunkter på att troende muslimer isolerar sig på samma sätt. Man kan inte kräva segregering för sina egna barn och samtidigt motsätta sig att andra grupper gör samma sak.

Något självklart svar på frågan om hur vi ska få lagom mycket värderingsutjämning finns nog inte. Samtidigt räcker det inte med en negativ definition av skolans uppgift i meningen att vi talar om vad skolan inte får göra - ett väldigt segregerat skolväsende kommer med nödvändighet att leda till värderingsskillnader i undervisningen. Om skolans uppgift faktiskt är att jämna ut värderingar måste vi bestämma oss för hur mycket segregering vi tolererar. Ingen alls, lite grann, eller ganska mycket. Om svaret är det sistnämnda behöver vi kanske inte några skolor över huvud taget och då kan staten i stället ge alla familjer ett förstärkt barnbidrag som motsvarar kostnaden för barnens skolgång.

Kommentarer