Den hälsosamme ekonomisten

Ska vi tvingas försörja Grekland?

Mitt huvudsakliga skäl att säga nej till euron är inte, som många kanske skulle kunna tro, att den inte fungerar rent tekniskt. Divergensen mellan EMU-länderna är bara ett av många problem.

Mitt tyngsta argument är egentligen det som Jonas Sjöstedt framför, fast från en något annorlunda utgångspunkt. Sjöstedt är orolig för en övernationell lönepolitik:

"Om Sverige går med i europakten kommer det att innebära ett stort ingrepp i den nordiska arbetsmarknadsmodellen där löner och arbetsvillkor bestäms i förhandlingar mellan fack och arbetsgivare. Det skulle rimma illa med regeringens löften om att EU inte ska styra arbetsmarknad, välfärd och skatter. Formellt är det medlemsländerna som avgör hur europaktens mål ska uppnås, men det är ingen tvekan om vilken politik som föreskrivs."

Jag är inte bara orolig för centraliserad inkomstpolitik, utan också för centraliserade förhandlingar per se. Baksidan av att kunna skriva kontrakt i samma valuta är att man också kan löneförhandla i samma valuta. Vi riskerar därför med tiden att få övernationella löneförhandlingar och övernationell inkomstpolitik.

Kanske inte i morgon och kanske inte inom tio år. Men om euron överlever lär vi småningom hamna i en transfereringsunion där lönerna sätts efter tysk produktivitet och de svagare euroländerna lever på transfereringar. Vill vi verkligen dit? Vill vi ha ett europeiskt kommunalt utjämningssystem?

DN JS Newsmill SvD1 SvD2 SvD3 AB VA E24

Kommentarer