Ska V få monopol på EU-kritiken?
Det finns många tänkbara vägar för EU. De som inte ställer upp på "an ever closer union" och vill fortsätta att utveckla EU som en frihandelsunion betecknas ofta som "EU-kritiker".
Som om vi vore skeptiska till tanken på ekonomiskt samarbete inom EU? Dessa beteckningar visar bara att centraliseringsivrarna alltför länge har haft problemformuleringsprivilegiet. Eller ska man kalla det "visionsformuleringsprivilegiet".
Min vision för EU är en helt annan än den politiska klassens. Jag skulle vilja se en union där de ingående länderna samarbetar om utrikespolitik och miljöpolitik och där Romfördragets principer om fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor respekteras. Lägg ner EMU. Lägg ner tankarna om en gemensam socialpolitik. Låt inte unionen lägga sig i skattepolitiken.
När man ser till den faktiska politiken känns det som om jag tillhör en minoritet. Men jag är övertygad om att de flesta EU-medborgare tycker som jag.
Därför är det också väldigt tråkigt att det enda parti som på allvar tycks driva tanken om subsidiaritet är Vänsterpartiet och Jonas Sjöstedt - det parti som jag i andra sammanhang har minst gemensamt med. Jag hoppas dock att Annie Johansson och Centerpartiet kan vrida debatten i en mer rimlig riktning och utgöra ett borgerligt alternativ för oss så kallade EU-kritiker.
Kommentarer