Den hälsosamme ekonomisten

Ska man ge igen med samma mynt?

Rekommenderar Stefan de Vylders rapport om EMU som tagits fram på uppdrag av EU-parlamentarikern Max Andersson. Han beskriver där EU:s penningpolitiska haveri och vägarna framåt - om det finns några. Kopplingen mellan penningpolitiken och de främlingsfientliga krafterna i EU får väl framtida forskning klarlägga.

Det blir allt svårare att göra kontrafaktiska historieskrivningar då eurokrisen på ett fundamentalt sätt påverkat förtroendet för EU och relationerna mellan länderna. Jag vet ärligt talat inte om främlingsfientligheten och protektionismen varit större eller mindre utan den gemensamma valutan. Mot slutet av rapporten rekommenderar de Vylder dock att protektionism bemöts med öppenhet - att eventuella brott mot frihandelsavtalen av USA inte ska bemötas med motåtgärder av EU.

Tidigare har jag också anfört en liknande uppfattning. Men jag börjar tvivla. Fördelen med att bemöta protektionism är att EU kan höja kostnaden för USA. På samma sätt kan USA genom att "bestraffa" EU göra det dyrare för politikerna att agera protektionistiskt. Jämviktslösningen kan med tiden bli en situation med små handelshinder.

Det behövs forskare och politiker som står upp för principen om fri handel. Men möjligen räcker det inte i ett läge där särintressena locker med röster och där principerna ofta sätts på undantag. Handelspolitisk hämnd kan då vara ett alternativ. Speciellt effektiva kan hämndaktionerna bli när dessa med precision riktas mot just de särintressen som drivit igenom tullarna till att börja med.

Exemplet Harley Davidson visar att dylika hämndaktioner kan fungera. På grund av EU:s tullar flyttar den anrika motorcykeltillverkaren delar av sin produktion till Europa - vilket visar att Donald Trumps tullar är kontraproduktiva. Politiker som principiellt är frihandelsvänner, men samtidigt känsliga för påtryckningar från särintressen, får via "tit-for-tat"-strategin en väg runt särintressena som gör det möjligt att vidmakthålla en stor grad av frihandel. Det är detta som gör det möjligt för EU att motstå frestelsen till ökad protektionism.

Det intressanta med situationen är att USA är det land som har mest att förlora på en generell höjning av tullarna. Enligt OECD (sid 24) är USA den region i världen som skulle förlora mest på generell protektionism i termer av BNP. Om Donald Trump kan räkna med motåtgärder borde han alltså inte starta ett handelskrig - den som förlorar mest har även den sämsta förhandlingspositionen och kommer sannolikt ha förlorat i absoluta termer när striden är över.

Trump agerar alltså inte i det amerikanska folkets intresse när han startar handelskrig - han skapar en kaotisk situation som USA lämnar som förlorare. Frågan är bara om Trumps väljare förstår detta?

Kommentarer