Den hälsosamme ekonomisten

Sjukvården och sjukfrånvaron

Hanne Kjöller har alltid förespråkat en aktiv sjukförsäkringspolitik. Till skillnad från många andra som kommenterar sjukförsäkringsfrågor vänder hon inte kappan efter vinden, utan håller en tydlig och konsekvent linje. Genom åren har hon inte bara kritiserat det regelverk som tillät passivitet, utan också riktat kritik mot den brist på vetenskaplig förankring som präglat stora delar av rehabiliteringsarbetet.

Medan politiker - av alla kulörer - ofta gått som katter kring het gröt när det gäller själva regelverket valde hon tidigt att fokusera på kärnfrågan. Rehabilitering är ingen universalmetod för att hantera ohälsan, framför allt inte vilken rehabilitering som helst. Det handlar mycket mer om synen på sjukskrivning som behandlingsmetod för hälsorelaterade problem.

Det är min övertygelse att detta tydliga fokus på pudelns kärna beror på att hon har personlig erfarenhet av frågan. Med sin bakgrund som sjuksköterska är Kjöller rätt unik som ledande opinionsbildare på området. Och jag tror att utvecklingen efter införandet av rehabiliteringskedjan också ger henne rätt.

I dag disputerar Anna Löfgren på avhandlingen Physicians´ Sickness Certification Practices: Frequency, Problems, and Learning. Disputationen är i sig ett tecken på att sjukskrivning allt mer betraktas som en behandlingsmetod bland andra. Och om det inte finns vetenskapligt stöd för att en behandlingsmetod leder till bättre hälsa och välbefinnade ska den inte användas. Detta gäller såväl sjukskrivning som alla andra behandlingar som erbjuds inom sjukvården.

Problemet med den gamla sjukförsäkringen var varken fusk eller brist på rehabilitering, även om man inte ska underskatta någon av dessa faktorer. Orsaken till de höga sjuktalen återfanns i mycket större utsträckning i sjukvården och i samhällets attityder.

Det är därför vi nu ser så dramatiska fall av sjukfrånvaron. Antalet långtidssjukskrivningar (längre än ett år) var för fyra år sedan 86 000. I dag är antalet bara 20 000. Den här utvecklingen går inte att förklara med skillnader i rehabilitering eller arbetsmiljö. Den går heller inte att förklara med en tuffare regeltillämpning på Försäkringskassan. Antalet avslag eller indrag av sjukpenning är endast någon enstaka procent av alla pågående sjukfall.

Förklaringen till nedgången finns till stor del i sjukvården, på samma sätt som jag är övertygad om att även den stora uppgången från 1997 härrörde från synen på sjukskrivningar inom vården. Sedan finns det tillkommande förklaringsfaktorer. Rehabiliteringsgarantin och den förstärkta företagshälsovården har effekt på sjuktalen, liksom arbetslivsintroduktionen.

Det är dock ett misstag att tro att Försäkringskassans regeltillämpning och regelverket i huvudsak påverkar sjuktalen direkt. Detta är endast i liten utsträckning fallet. Transmissionsmekanismen är via sjukvården.

Andra insatser som riktar sig direkt till primärvården är sjukskrivningsmiljarden och riktlinjerna för sjukskrivning. Det är svårt att peka ut någon enskild åtgärd som den viktigaste, men det vi kan vara säkra på är att mycket lite skulle ha hänt utan det stora perspektivskifte i vårdapparaten som pågått sedan åtminstone 2006. Den som bortser från sjukvårdens betydelse för sjukskrivningstalen silar mygg och sväljer elefanter. Det går säkert att hitta andra långsökta och komplicerade förklaringar, som vid närmare granskning alla lär falla för Ockhams rakkniv.

Låt mig tillägga att denna förklaring inte på något sätt motsäger förklaringar som handlar om att det stora utanförskapet under den förra regeringen berodde på att sjukskrivna inte längre välkomnades tillbaka in i arbetslivet eller att det hade skett stora neddragningar på de åtgärder som var nödvändiga för att hjälpa personer med nedsatt arbetsförmåga att komma tillbaka. Det är säkert sant och det hade säkert betydelse.

Men detta kan aldrig vara ett försvar för att dölja arbetslöshet i sjukförsäkringen. Och därför är det väl rätt bra att det numera satsas en hel del på lönebidrag och nystartsjobb och att regeringen gjort flera förändringar när det gäller arbetsgivarnas sjuklöneansvar för att underlätta återinträde på arbetsmarknaden.

Jag låter för övrigt det här inlägget också vara ett svar på Björn Johnssons inlägg här.

AB SvD

Kommentarer