Sjukpenningen och induktionen
Veckan som gått har medierna varit fulla av rubriker om att cancersjuka förlorar sin sjukpenning. Vi har nog alla tagit för givet att detta problem har ökat med de nya reglerna och att det handlar om fler fall än tidigare.
Men tänk om det helt enkelt är så att det är själva uppmärksamheten kring förändringarna i sjukförsäkringen som drivit fram debatten, och inte rättstillämpningen i sig? Försäkringskassan har analyserat fall som rör personer med tumörsjukdomar och konstaterar att praxis inte har blivit hårdare.
Det gör att vi nog måste ställa oss frågan om hur mycket man kan lita på det som skrivs i medierna. En obekräftad uppgift om att något är fel får hela mediesverige att gå i spinn. Ingen analys, ingen statistik och inga objektiva fakta - bara enskilda fall.
Men enskilda fall har alltid funnits och kommer alltid att finnas. I Dagens Nyheter den 15/2 år 2005 står det exempelvis att Försäkringskassan trakasserar patienter med svår cancer. Även här är det Aina Johnsson som beskriver problemen, precis som i den DN-debattartikel som startade den aktuella diskussionen:
"Tidigare stöttade försäkringskassan patienterna och hade en dialog med dem och sjukvården, vilket ofta var framgångsrikt, enligt henne.
- Problemet nu är att försäkringskassan verkar strunta i detta. Målet tycks vara att sjukpenningen ska dras in, inte att människor ska komma tillbaka till jobbet, säger Aina Johnsson."
Missförstå mig inte. Varje enskilt fall där en patient med svår sjukdom drabbas av myndigheternas stelbenthet är ett allvarligt problem. Samtidigt kan man inte utifrån ett enskilt fall härleda helheten.
Detta är det grundläggande problemet med induktion; att den här tärningen hittills alltid visat sexor innebär inte att den för all framtid bara kommer att visa sexor. Det krävs analys och statistik och inte ens då kan man dra några absolut säkra slutsatser.
Kommentarer