Den hälsosamme ekonomisten

Sjukförsäkringen är nog rätt bra - trots allt

Måste återvända till artikeln som publicerades av ST på DN-debatt på ett lite mer systematiskt sätt. Vad har egentligen ST frågat de anställda, vilka svar har man publicerat och varför skriver man en debattartikel som talar emot den rapport som förbundet tagit fram?

Det första frågetecknet rör numreringen av figurerna i rapporten. De har nämligen följande ordning: 38, 40, 25, 36, 42, 43, 34. Det verkar med andra ord som om ST inte har publicerat alla figurer (eller frågor). Skulle vara intressant att ta del av hela frågebatteriet för att se vilka frågor som sållats bort i den slutliga rapporten.

Nåväl, detta är en mindre detalj i sammanhanget. Något mer anmärkningsvärt är att svarsfrekvensen är 34 procent. Kan det vara så att ST har varit mest framgångsrika i att få fackligt aktiva att besvara enkäten? Ingen bortfallsanalys redovisas, varför detta inte går att utesluta.

Sedan kommer vi till tolkningen av själva svaren. ST har frågat de anställda om vad de tycker att de personer som får ta del av introduktionsprogrammet vid Arbetsförmedlingen främst behöver. I debattartikeln drar ST höga växlar på att 61 procent anser att de behöver medicinsk rehabilitering.

"På frågan ”Vilken typ av stöd uppskattar du att långtidssjukskrivna som passerar den bortre tidsgränsen och utförsäkras främst behöver?” anger respondenterna att 61 procent främst behöver medicinsk rehabilitering och vård. Det är en oerhört hög siffra! Regeringen grundade sitt beslut om reformen på bedömningen att omkring 10 procent skulle vara så sjuka att de var i behov av fortsatt vård i första hand. Många remissinstanser var redan då kritiska och menade att denna bedömning var för låg."

Med begreppet "främst behöver" avser nog de allra flesta "det alternativ som personerna behöver allra mest". Men detta är uppenbarligen inte den fråga som ST har ställt. Siffrorna i figuren summerar nämligen till 278 procent. Detta innebär att frågan, av respondenterna, förmodligen mer tolkats som "vad de långtidssjukskrivna behöver". Man har med andra ord kunnat välja flera olika alternativ, vilket de flesta också verkar ha gjort. I genomsnitt har respondenterna valt tre alternativ av fem möjliga.

Personligen är jag mot den bakgrunden lite förvånad över att handläggarna svarar att 39 procent inte behöver medicinsk vård och behandling. Trots allt är det här en grupp som har varit sjukskriven i mer än 2,5 år. Och - trots detta - behöver 39 procent uppenbarligen inte medicinsk vård eller rehabilitering.

Vad är det då som behövs? Det alternativ som hamnar sist är utbildning och kompetenshöjande insatser med 31 procent. Det allra viktigaste alternativet, som får 72 procent, är subventionerade anställningar. Ett jobb alltså. Men inte slår ST på stora trumman när det visar sig att det viktigaste för långtidssjukskrivna är att de får ett jobb? För det är i alla fall vad förbundets egna medlemmar tycker.

På frågan om vilket stöd som långtidssjukskrivna borde erbjudas mer av än i dag hamnar medicinsk rehabilitering högst med 76,4 (även här summerar siffrorna till betydligt mer än 100 procent). God tvåa kommer arbetslivsinriktad rehabilitering med 69,0 procent.

Man måste inte vara sjukskriven för att få medicinsk rehabilitering (som landstingen ansvarar för). Däremot är det nödvändigt att ha kontakt med Arbetsförmedlingen för att få tillgång till arbetslivsinriktad rehabilitering (som är Arbetsförmedlingens ansvar). Den slutsats som ST drar av svaren är dock att personerna bör fortsätta i sjukförsäkringen för där får de vård.

"Slutsatsen: de anställda ser i första hand behov av medicinsk färdigbehandling, därefter insatser som sänker tröskeln tillbaka till arbetslivet, och först därefter egentlig arbetsförmedling. Men regeringens politik bygger på motsatsen: utförsäkrade flyttas från ett system för medicinsk behandling i första hand till ett system för arbetsförmedling i första hand. Eftersom politiken inte utformas efter behoven hos de långtidssjuka, riskerar hela reformen att bli ett misslyckande."

Men ursäkta ... Såvitt jag vet bedriver inte Försäkringskassan någon sjukvårdsverksamhet (möjligen med undantag för regeringens satsning på företagshälsovård). Taxeläkarsystemet gick nämligen över till landstingen för ett antal år sedan. Det är landstingen som bedriver sjukvård i Sverige. Men denna lektion på samhällskunskapen verkar Anette Carnhede och Roger Syrén ha skolkat ifrån.

Och uppenbarligen har många personer behov av både arbetslivsinriktad rehabilitering och medicinsk rehabilitering. Men genom att hänvisa dessa personer till sjukförsäkringen garanterar man att de inte får tillgång till arbetslivsinriktad rehabilitering. Att man har något behov av medicinsk rehabilitering eller vård innebär inte automatiskt att man är arbetsoförmögen. I så fall skulle halva befolkningen vara sjukskriven.

Den fråga som tar priset i undersökningen är ändå följande:

"Tror du att Arbetsförmedlingen klarar uppdraget i introduktionsprogrammet att förmedla jobb och/eller stödinsatser till alla långtidssjukskrivna inom avsedd tid (3 månader i de flesta fall)?”

Alla? Alla långtidssjukskrivna? Inom tre månader?

Hur skulle man kunna svara ja på den frågan? Vi skulle lika gärna kunna ställa frågan så här:

"Tror du att det finns någon enda person bland alla 25 000 personer som ska genomgå Arbetsförmedlingens introduktionsprogram som inte kommer att få ett fast jobb inom tre månader?"

ST avslutar undersökningen med att fråga sina medlemmar om de tror att de långtidssjuka får ett bättre eller sämre stöd efter regeringens sjukförsäkringsreform. Av respondenterna anser 284 att stödet är sämre, medan 445 anser att det är bättre.

Det är naturligtvis tråkigt att alla inte anser att det blivit bättre, men det är i alla fall en kvalificerad majoritet. Men hur kommenterar ST detta resultat? I DN-debattartikeln inte alls. I rapporten skriver man:

"Mot bakgrund av den kritik mot förändringarna som de anställda ger uttryck för är det kanske något förvånande att inte fler tror att stödet försämras jämfört med tidigare. Resultatet kan tolkas som en kritik mot det tidigare systemet (vilket ju den nuvarande reformen mäts mot i den aktuella frågeställningen). Det skulle också kunna tolkas som att fler trots allt är positivt inställda till möjligheterna att övervinna de problem man ser."

Ja, visst är det märkligt. Att man på Sveavägen 68, med benäget bistånd från TCO och ST, inte lyckas producera en rapport som visar att regeringens sjukförsäkringsreform försämrat situationen för långtidssjukskrivna. Detta trots märkliga frågor, skeva statistiska urval, extravaganta tolkningar av resultaten och en selektiv publicering av undersökningsresultat.[[popup file="2010-03/stod.png" description="(thumbnail)" ]]

Men det säger väl en del om regeringens reform. Nämligen att den är rätt lyckad, trots allt.

DN GP SvD SDS SmP HD Bm E24 AB Erixon DS

Kommentarer