Självcensuren mer skrämmande än terrorismen
Något som är mer skrämmande än terrorismen är faktiskt samhällets reaktioner för att skydda sig mot terrorismen. De visar nämligen att terroristerna nått framgång i att strypa yttrandefriheten i Sverige. Kan en hockeydomare publicera en muhammedkarikatyr?
I ett demokratiskt land med yttrandefrihet borde det bara vara innehavaren av de kommersiella rättigheterna till bilden som skulle kunna ha synpunkter på detta. Skulle han kunna publicera en karikatyr av Jesus? Om svaret på den frågan är JA, så bör svaret på den andra frågan också vara JA.
Dessutom är det här ett föga produktivt sätt att skydda sig mot terrorister och andra. Självcensuren innebär nämligen att allt fokus i stället riktas mot dem som faktiskt har publicerat bilderna. Hade bilderna exempelvis funnits på varje europeisk dagstidnings förstasida i dag hade terrorismen inte haft något egentligt mål att sikta på.
Låt oss jämföra med Sveriges situation under andra världskriget. I dag hyllar vi alla oberoende pressröster som vågade kritisera Hitlers framfart. På den tiden är jag säker på att den stora majoriteten ansåg att de var ansvarslösa och oförsiktiga.
Frågan vi bör ställa oss är: Hur kommer vi att se på dagens självcensur i framtiden?
Kommentarer