Sabotage mot den nya tekniken
Ordet "sabotage" kommer från franskans "sabot" - träsko. Ursprunget var att de arbetare som riskerade att bli av med jobbet när automatiska vävstolar infördes kastade sina träskor i maskinerna.
På samma sätt måste vi betrakta de etablerade medieföretagens försök att använda upphovsrätten för att stoppa moderna medier. Bilder och texter får inte återges utan upphovshennens tillstånd.
Problemet för sabotörerna är att spridning av texter och bilder är en förutsättning för framgång i nya medier. Att begränsa spridning är att begränsa sina intäkter.
De traditionella medierna vet inte riktigt hur de ska göra. Hur de än vänder sig har de baken bak.
Nätjätten Google inser företagens dilemma och att sökmotorn håller på att bli en essentiell infrastruktur i samhället. Och essentiell infrastruktur brukar förr eller senare hamna under demokratisk kontroll. Det gäller ofta för elnät, telenät, vägar och järnvägar.
Internet har samma karaktär som denna typ av infrastruktur och kommer med tiden sannolikt att hamna under demokratisk kontroll. Kampen mellan enskilda nätägare, som vill ta ut tullar på attraktiva nätavsnitt, och staterna som vill garantera fri - eller i alla fall lika - tillgång till infrastrukturen kan bara sluta på ett sätt.
Google har hamnat i gränslandet och utsätts därför för hårda påtryckningar både från staterna och från konkurrenter som trott sig ha en självklar plats i det nya medielandskapet - men som inte riktigt lyckas därför att deras affärsidéer inte håller.
Det är i det perspektivet man bör se Googles satsning på "partnerskap med publicister". Det är som om de franska industrialisterna skulle ha finansierat en utvecklingskurs för manuella vävare så att de kan väva snabbare och konkurrera bättre med de mekaniska vävstolarna. Syftet är att blidka politikerna så att dessa inte förstatligar verksamheten med hänsyn till att den är ett naturligt monopol.
I grunden handlar det om att upphovsrättslagstiftningen är illa anpassad till 2000-talet. Upphovsrätten är i dagens samhälle lika modern som skråväsendet var på 1800-talet. Det bästa tecknet på att en lag börjar bli omodern är att få följer lagen. Även om det enligt lagens bokstav är otillåtet att kopiera mer än några meningar är det mycket vanligt att hela webbplatser eller längre texter kopieras.
Det löser sig ändå. Google har rätt bra koll på vilken text som är originalet - det är den som hamnade i Googles index först. Jag skulle inte kunna slå DN genom att systematisk kopiera tidningens alla texter - sökmotorn vet vad som är original och vad som är kopia.
Själv är jag så säker på att ingen kan stjäla mina texter att jag låter dessa ligga öppet i ett RSS-flöde. Visst skulle man i teorin kunna skapa en spegel av Den hälsosamme ekonomisten - precis som man faktiskt kan kopiera en webbsida vilken som helst. Men de flesta vet ändå att det är mina texter och min blogg.
Lite mer komplicerad är frågan när det gäller längre texter - som böcker. Böcker skyddas därför med olika kopieringsskydd. Det innebär också att deras innehåll inte indexeras av sökmotorerna och således inte är lika lättillgängligt.
Man kan välja strategi för sin publicistiska verksamhet. Det finns den slutna exklusiva vägen, där man når ett litet antal läsare. Och väljer man den strategin tycker jag det finns all anledning att respektera författarens krav på kommersiella rättigheter till alstret.
Man kan också välja den öppna vägen, som jag gör när jag skriver en blogg. Jag kommer aldrig att stämma någon för att ha publicerat mina texter - tvärtom välkomnar jag att de sprids, men jag ser gärna att den som sprider texterna anger källa.
Det man inte kan göra är att välja båda vägarna samtidigt. Man kan inte förvänta sig maximal spridning om man väljer den exklusiva strategin. Och man kan inte förvänta sig maximala intäkter om man väljer den öppna strategin. Det är ett val som måste göras - ett val som de etablerade publicisterna inte vill kännas vid.
På sikt är jag optimistisk. Lagstiftningen har över tid anpassats till förändrade produktionsförhållanden. Skråväsendet var ändamålsenligt på sin tid, men slogs sönder av industrialismen. Upphovsrätten var ändamålsenlig så länge information distribuerades i pappersform, men ter sig allt mer obsolet när information publiceras på nätet.
För att samhället ska kunna göra framsteg måste upphovsrätten följa med sin tid. Det kommer alltid att finnas sabotörer som vill stoppa utvecklingen. Om sabotörerna får sin vilja igenom blir resultatet en sämre ekonomi och mindre ändamålsenliga strukturer. Artonhundratalets sabotörer använde träskor, tjugohundratalets jurister och en föråldrad upphovsrättslagstiftning.
Kommentarer