Rondellhunden i den onda cirkeln
Sverigedemokraternas rondellhundsprovokation är intressant. Tror inte att rondellhundarna skulle passa in i miljön i Riksdagen, med gamla byster av tidigare partiledare under stukaturen och takmålningarna. Men om man bortser från detta - riksdagen inhyste faktiskt för en tid sedan en utställning som provocerade en annan religiös grupp.
Låt säga att det hade funnits en Ecce Homo-utställning, men med Muhammed i huvudrollen i stället för Jesus. Hur stor hade sannolikheten varit för att denna hade ställts ut i sammanbindningsbanan?
Själv är jag faktiskt lite orolig för vilka incitament som en selektiv behandling av religioner ger. är det enda sättet för religiösa minoriteter att undvika upplevda kränkningar att starta ett eget al-Quada? Och är det omsorg om religionsutövarna eller rädslan för våld som styr makthavarnas val av objekt att provocera?
Min egen uppfattning är att försvaret för yttrandefriheten måste vara kompromisslöst. Det innebär att staten aldrig bör avråda en privat aktör från att provocera en religiös minoritet. Staten ska bara ställa upp med skydd för liv och egendom. Däremot har staten som sådan ingen skyldighet att själv provocera religiösa eller andra minoriteter.
Kommentarer