Riksrevisionen har fler problem än opartiskheten
Skulle gärna ha kompletterat Dagens Nyheters diskussion om Riksrevisionen med en diskussion om kvaliteten i myndighetens arbete. Är nämligen inte säker på att det DN avslöjade är det största problemet. Men PM Nilsson uttrycker det hela väl:
"Det är ingen hemlighet att Riksrevisionens rapporter under senare år har hållit en låg nivå, i vissa fall oacceptabelt låg i relation till den höga svansföringen."
Jo, det är även min bild. Jag har noterat rapporter som behandlar ämnen som jag själv är insatt i - till exempel sjukvården - av en oacceptabelt låg kvalitet. Att myndigheten är opartisk är till ringa tröst om det som den producerar ändå inte är användbart.
Nu har Riksrevisionen två problem: Man producerar undermåliga rapporter som inte är helt opartiska. Så det är dags att starta om. Förutom att sparka de tre riksrevisorerna bör man förmodligen sparka stora delar av personalen.
Kanske kan någon annan myndighet - som Statskontoret - ta över granskningen? Susanne Ackums försök att rycka upp verksamheten med rötterna ledde tyvärr till att den blev rotlös.
Och, jo. En kommentar till de politiker som uttalar sig om problemen i myndigheten. Ni kanske ska fundera över vad ni själva har gjort för att öka transparensen och genomlysningen av offentliga myndigheter? Både Alliansen och Socialdemokraterna har under en längre tid arbetat för att undergräva offentlighetsprincipen. Det är alltför vanligt att regeringen vägrar att lämna ut offentliga handlingar - ofta med hänvisning till sekretessregler.
Själva offentlighetsprincipen har samma partier - i bred enighet - försvagat. Får åter hänvisa till en debattartikel jag skrev om saken i Liberal Debatt för en tid sedan.
"Sedan EU-medlemskapet har den svenska öppenhetsregleringen förändrats på 65 punkter, i samtliga fall i restriktiv riktning. Som Nils Funcke, journalist och yttrandefrihetsexpert, konstaterar på DN Debatt (10/3 2014):
»Meddelarfriheten som lagstiftaren hittills beskrivit som en säkerhetsventil mot misshushållning och korruption upphävs. Anonymitetsskyddet för uppgiftslämnare upphör och myndigheterna ges rätt att leta upp och straffa den som läcker.«"
Så är det tyvärr. Politiker, som till exempel vår socialförsäkringsminister, ska vara extremt försiktiga med att kasta sten. För dom har inte själva gjort så mycket för att öka transparensen i statsförvaltningen.
Tar del av DNs granskning av riksrevisionen och tänker på den fria oberoende journalistikens helt centrala roll i en demokrati.
— Annika Strandhäll (@strandhall) 11 juli 2016
Kommentarer