Riksbanken - Houdinis överman
Normalt är en stark valuta synonymt med en stark ekonomi. Fast i dessa kristider är det precis tvärtom - en stark valuta kan vara ett tecken på misslyckad penningpolitik.
Vice riksbankschef Lars E O Svensson pekar på att den reala växelkursen kan betraktas som en indikator på inflationsförväntningarna i samhället. Nyckeln till framgångsrik stimulanspolitik är nämligen att återställa inflationsförväntningarna. Att trycka pengar räcker inte när alla bara stoppar överskottslikvid i madrassen. Endast om penningsmängdsexpansionen kan förväntas bli permanent uppnås någon stimulerande effekt.
Svensson menar att en penningsmängdsexpansion som förväntas vara tillfällig har liten effekt på ekonomin, vilket framgår av exemplet Japan. Men han har lyckligtvis andra trick för att bryta sig ur likviditetsfällan.
"Genom att observera växelkursen kan alltså centralbanken observera förväntningar om den framtida prisnivån. Högre inflationsförväntningar och därigenom en högre förväntad framtida prisnivå leder då till en försvagning av valutan idag, allt annat lika. En åtgärd som höjer förväntningarna om den framtida inflationen och den framtida prisnivån bör således visa sig i en försvagad valuta. En förstärkning av valutan kan därför vara illavarslande och tolkas som att inflationsförväntningarna faller."
Med andra ord; om penningspolitiken är framgångsrik kommer valutan att försvagas, men om penningspolitiken misslyckas kommer valutan att bli starkare. Detta leder fram till Lars E O Svenssons recept för "idiotsäker stimulanspolitik":
Detta är bakgrunden till mitt eget förslag om en ”idiotsäker” metod för hur en liten öppen ekonomi kan komma ur en likviditetsfälla. Den idiotsäkra metoden har följande tre delar:
1) Ett prisnivåmål införs i form av en bana för prisnivån som jag beskrivit tidigare. Ifall oönskat låg inflation eller deflation redan inträffat kan prisnivåmålet sättas motsvarande högre än nuvarande prisnivån.
2) Ett växelkursmål som är konsistent med prisnivåmålet annonseras och växelkursen hålls fast vid detta växelkursmål tills prisnivåmålet uppnås. Om prisnivån till exempel ska höjas med 10 procent sätts växelkursmålet så att valutan deprecieras med 10 procent.
3) När prisnivåmålet uppnåtts får valutan flyta och penningpolitiken återgår till det normala, antingen med det gamla inflationsmålet eller med ett fortsatt prisnivåmål om det senare bedöms fördelaktigt på lång sikt.
2) Ett växelkursmål som är konsistent med prisnivåmålet annonseras och växelkursen hålls fast vid detta växelkursmål tills prisnivåmålet uppnås. Om prisnivån till exempel ska höjas med 10 procent sätts växelkursmålet så att valutan deprecieras med 10 procent.
3) När prisnivåmålet uppnåtts får valutan flyta och penningpolitiken återgår till det normala, antingen med det gamla inflationsmålet eller med ett fortsatt prisnivåmål om det senare bedöms fördelaktigt på lång sikt.
I debatten om kronans vara eller inte hör man ofta att en svag valuta är liktydigt med en misslyckad ekonomisk politik "att kronan har blivit en skvalpvaluta". Och normalt är nog en stark valuta ett tecken på en stark ekonomi. Men när hela havet stormar kan det vara bättre att hålla sig under ytan ett tag. Det är den strategi som såväl Storbritannien som Sverige verkar sikta på.
Kommentarer