Riksbanken är sent ute
Noterar att många tror att Riksbanken höjer räntan för mycket och för snabbt. Jag tror att man är för sent ute och att banken har höjt räntan för lite. Konjunkturnedgången kommer att fördröjas, men å andra sidan bli allvarligare när den väl inträffar.
Eftersom Sverige endast haft flytande krona sedan 1992 finns begränsad erfarenhet av stora negativa utbudschocker. Det kan också förklara att den svenska Riksbanken gör ungefär samma fel som Federal Reserve gjorde i samband med oljekrisen 1973.
Till att börja med bör vi konstatera två saker. För det första är arbetsmarknaden överhettad. Vakanserna befinner sig på en rekordhög nivå. För det andra är prisökningarna - inflationen - betydande. Det senare kan kopplas till en negativ utbudschock. Det förra beror på att lönerna ännu inte anpassat sig till ett långsiktigt högre prisläge.
Det är en tidsfråga innan arbetskraftbristen börjar ta sig uttryck i stigande löner. Konsumtionsbenägenheten kommer inte att påverkas negativt av utbudschocken, då denna uppfattas som - åtminstone delvis - temporär. Offentliga utgifter kommer att öka till följd av stigande kostnader och krav på att kompensera elkunder och bilägare.
Ser vi till jämviktsekvationen - Y=C+S+G+X-M - är det på kort sikt bara värdet av importen som kommer att öka när importpriser stiger och kronan försvagas. Men på något längre sikt ökar exporten till följd av en svag krona. Visserligen minskar konsumentförtroendet - speciellt mikroindex. Detta visar emellertid enbart att konsumenterna har drabbats av en negativ utbudschock och förutsäger inte att de kommer att minska sin konsumtionsbenägenhet till förmån för ökat sparande. Pengarna kommer bara att räcka till mindre varor och tjänster.
Utbudschocken kommer dock inte av sig själv att orsaka höjd arbetslöshet. Det är endast om Riksbanken höjer räntan så mycket att ekonomin stramas åt som vi på sikt kan räkna med överskott på arbetskraft. Men där är vi inte ännu - snarare befinner vi oss i helt motsatt läge, då lönerna släpar efter övriga priser och det råder brist på arbetskraft.
Ytterligare ett skäl till att konsumtionen antas dyka är att hushållens höga belåning gör dem mer räntekänsliga än någonsin. Och så är det sannolikt. I stället för att användas till konsumtion kommer en del av hushållens inkomster nu att hamna hos banker och andra kreditinstitut. Dessutom kan vi räkna med att krympande aktieportföljer leder till minskad vilja att konsumera.
Dessa senare effekter bygger på antagandet att konsumenterna under en längre tid konsumerat mer än de egentligen har råd med. Rationella hushåll bör inte ha räknat med nollränta, ständigt stigande bostadspriser och hausse på börsen. Möjligen har dom ändå gjort det - och då är det vi kommer att få se en real korrigering, inte en konjunkturbetingad.
Hur som helst är det lite som talar för att en styrräntehöjning till 1,75 procent kommer att göra någon betydande skillnad. Finanspolitiken kommer framgent att vara expansiv, vilket sannolikt betyder mer än räntehöjningen så här långt. Det lär krävas räntehöjningar åtminstone till fyra procent - och kanske betydligt mer.
Bild av PublicDomainPictures från Pixabay
Kommentarer