Retorisk återhållsamhet anbefalles
Som politiknörd ser jag med viss fascination hur våra politiker försöker äta kakan och ändå ha den kvar. Man vill vara snälla mot flyktingar, men inte ta emot fler. Man vill spara i välfärden, men inte så att någon märker det på kvaliteten. Man vill att alla som är sjuka ska få sjukpenning, men samtidigt begränsa kostnaderna i socialförsäkringssystemet. Man vill stoppa fusket i LSS, men inte begränsa de funktionshindrades rättigheter.
Det upprepas gång, på gång, på gång. Tuffa ord - som politikerna sedan tar tillbaka när de konfronteras av enskildas öden.
Moderaterna och Socialdemokraterna har varit bäst på att ta tuffa beslut - det är därför de partierna kallas "regeringsbärande". När politik ska omsättas i verkligheten måste man nämligen välja. Det finns en sjukförsäkring, en flyktingpolitik, en välfärd och ett system med LSS. Man kan inte ha en politik för helheten och en helt annan för de enskilda fallen.
De traditionellt små partierna har aldrig varit bra på att hålla en rak kurs. Att vända kappan efter vinden är ett privilegium som småpartierna har. Ett tecken på att Centerpartiet håller på att bli regeringsbärande är att man i ökad utsträckning vågar välja och stå för sina val, medan Moderaterna har gått motsatt väg.
Sverigedemokraterna kan ta tuffa beslut, men bara på ett område och ni vet vilket. Nu ligger det förstås i partiets natur att prioritera flyktingpolitiken, men det innebär också - som jag konstaterat - att SD inte kan utgöra del av ett regeringsunderlag. Man kommer nämligen att ta tillfällen att smeka väljarna medhårs i varje annan fråga.
En bra strategi - om man vill uppfattas som konsekvent - är att vara lite försiktig med retoriken. Bättre att läsa på, som Göran Persson sade. Och att ta fram relevanta lösningar på vanliga människors problem, som Fredrik Reinfeldt uttryckte sig.
Kommentarer