Rehabkedjan har nog effekt - trots allt
Noterar att bland annat Aftonbladet påstår att effekten av rehabiliteringskedjan är mycket liten. Detta påstående baserar man på en undersökning av Inspektionen för socialförsäkringen (ISF).
Men Aftonbladet, och flera andra, måste ha gjort något ganska grundläggande tolkningsfel när de läst rapporten. Det som Aftonbladet syftar på med sina tre timmar är nämligen uteslutande sjukskrivningar som är kortare än 180 dagar.
Fast det är svårt att förstå varför dessa skulle påverkas av rehabiliteringskedjan? Rehabiliteringskedjan erbjuder nämligen en skyddad tid under sex månader, vilket innebär att arbetsförmågan under denna tid enbart prövas mot den egna arbetsgivarens verksamhet. Faktum är att de nya reglerna, i just detta avseende, ger ett avsevärt starkare skydd än de gamla.
Det finns därför heller inga skäl för att anta att rehabkedjan i sig skulle leda till att färre blir sjukskrivna i detta tidsintervall. Det kan förstås finnas andra skäl till att sjukskrivningarna blir kortare (vilket faktiskt är fallet), men det är först när tidsgränsen på sex månader närmar sig som man bör förvänta sig att rehabiliteringskedjans regler har någon mer påtaglig effekt.
Och det som Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har undersökt är just detta; huruvida sannolikheten för att sjukskrivningen avslutas stiger när tidsgränsen på sex månader närmar sig.
Här finns mycket riktigt en tydlig effekt. Sannolikheten ökar med hela 60 procent. Detta påverkar förstås i huvudsak antalet sjukskrivningar som är längre än 180 dagar, eftersom färre sjukskrivningar passerar denna gräns.
Något försök att skatta de långsiktiga effekterna på sjukfrånvaron görs dock inte i rapporten. Tänkte därför skissa på hur man skulle kunna göra en sådan skattning.
Ska man bedöma de långsiktiga effekterna av rehabiliteringskedjan är det lämpligt att studera hur många som kvarstår i sjukskrivning efter 180 dagar (se figuren) - med och utan de nya reglerna. Med denna funktion som bas går det därefter att göra en uppskattning av den förmodade långsiktiga effekten på sjukfrånvaron.
Låt oss för enkelhetens skull anta att en sjukskrivning som passerar 180 dagar i genomsnitt fortsätter under ett år. Effekten av att andelen sjukskrivningar som passerar 180 dagar minskar från 0,33 till 0,31 är i så fall två procent av det totala antalet påbörjade sjukfall som pågår minst 14 dagar.
Vi vet att antalet påbörjade sjukfall ett givet år är 500 000, vilket innebär att rehabiliteringskedjan, med de antaganden som har gjorts, i så fall minskar sjukfrånvaron med 0,02*500 000=10 000 sjukfall på helårsbasis.
Detta är en spekulativ kalkyl, som ändå visar att effekten av rehabiliteringskedjans regler för prövning av arbetsförmågan nog är långt större än de tre timmar som Aftonbladet hävdar. Om mina antaganden är korrekta uppgår de långsiktiga effekterna till ungefär tio procent av den samlade sjukfrånvaron. Och detta är enbart effekten av just denna specifika del av sjukförsäkringsreformen.
Sedan återstår rehabiliteringsgarantin, reglerna för nybeviljande av sjukersättning, tidsgränsen vid 2,5 års sjukskrivning, introduktionsprogrammet, sjukskrivningsmiljarden, företagshälsovården och alla andra satsningar och förändringar som har gjorts sedan 2006. Den samlade effekten är knappast tre timmar per sjukskriven - snarare tre dagar eller mer.
Ingen seriös forskare skulle förstås göra en så här grov överslagskalkyl - vilket nog är skälet till att IFS inte försöker skatta de långsiktiga effekterna. Jag är dock inte forskare numera - utan bloggare - vilket gör att jag tillåter mig att spekulera lite mer. Men jag tror att överslagskalkylen ändå visar att de som påstår att rehabiliteringskedjan är verkningslös är väldigt fel ute.
Kommentarer