Regeringens studiestartsstöd är alldeles för generöst
Ser många borgerliga debattörer instinktivt reagera mot regeringens förslag om att tredubbla studiebidraget för långtidsarbetslösa och flyktingar. Som tidigare politiskt sakkunnig på Socialdepartementet brukar jag ta mig tiden att läsa igenom förslag innan jag reagerar instinktivt. Jag rekommenderar alla andra att göra det också. Promemorian finns att läsa här.
När någon får studiestartsstöd innebär det givetvis att vederbörande blir av med vissa förmåner som hen annars skulle ha haft. Som det står i promemorian:
"Studiestartsstöd föreslås därför inte kunna lämnas samtidigt som bl.a. aktivitetsstöd, utvecklingsersättning, sjukersättning, aktivitetsersättning, rehabiliteringsersättning, statsbidrag som administreras av Specialpedagogiska skolmyndigheten respektive Sametinget, etableringsersättning, utbildningsbidrag för kompletterande pedagogisk utbildning eller studiestöd från annat land. Studiestartsstöd bör inte heller lämnas för den tid då den studerande tjänstgör enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt eller fullgör utbildning till reserv- eller yrkesofficer. Om en person som har studiestartsstöd därefter beviljas studiemedel enligt studiestödslagen bör studiestartsstöd inte heller få lämnas eller tas emot för samma tid för vilket det lämnas studiemedel. Samordningen med andra förmåner föreslås dels regleras genom en bestämmelse i lagen om studiestartsstöd, dels genom en ändring av 3 kap. 25 § studiestödslagen (1999:1395)."
Om man får studiestartsstöd kan man alltså inte samtidigt få etableringsersättning, försörjningsstöd eller för den delen sjukersättning. Märkligt nog kan man få sjukpenning, men jag antar att detta reglerar sig självt genom att man inte uppfyller studiekraven när man är sjukskriven.
Förslaget är inte fel tänkt i grunden. Det stora problemet är att ersättningen är flera tusen kronor för hög - jag undrar i mitt stilla sinne hur detta passerade Finansdepartementets budgetavdelning. En ersättning på 9 117 kronor per studiemånad motsvarar nämligen 12 000 kronor före skatt. Det kan jämföras med att grundnivån i aktivitetsersättningen ligger på 8 400 kronor i månaden före skatt, liksom sjukersättningen och många andra förmåner. Etableringsersättningen, som normalt utgår om man är flykting, ligger på knappt 6 000 kronor i månaden (skattefritt).
Jag har tidigare diskuterat alternativa socialförsäkringsmodeller här på bloggen - som ovillkorad basinkomst eller negativ inkomstskatt - men jag skulle aldrig någonsin föreslå ersättningar på den nivå som regeringen nu gjort. Mina förslag ligger på ungefär 9 000 kronor före skatt, visserligen utan krav på studier, vilket motsvarar 6 500 kronor i månaden efter skatt. Tanken i min modell är också att tredubbla barnbidraget och att avskaffa alla boendesubventioner.
Problemet med regeringens förslag är att de skattefria förmåner som kan komma att utgå tillsammans uppgår till höga belopp. Visserligen räknas bostadsbidrag in i inkomstunderlaget för bostadsbidrag, vilket gör att de familjer som har bostadsbidrag får en nedräkning av detta. Men då bostadsbidraget inte börjar räknas ner förrän vid en årsinkomst på 117 000 kronor för ensamstående med barn når de studerande nästan inte upp till den nivån. Och eftersom båda dessa bidrag, liksom barnbidraget, är skattefria blir den samlade köpkraften relativt hög. Till detta kommer ytterligare ett skattefritt barntillägg på 632 kronor i månaden - och upp till 1 243 kronor om man ha tre barn.
Bidraget är begränsat till ett år, vilket gör att det inte handlar om en permanent inkomstförstärkning. Men å andra sidan finns det anledning att ifrågasätta nyttan med ett stöd som bara ger möjlighet till ett års studier. Hur mycket hinner en lågutbildad flykting hämta igen på bara ett år? Många är funktionella analfabeter?
Summan av alla dessa mekanismer blir ett erbjudande som är så förmånligt att det inte går att tacka nej till. I praktiken kommer någon som är ensamstående med ett barn att under en begränsad tid kunna leva på en standard som är betydligt högre än vad en deltidsarbetande ensamstående enbarnsförälder uppnår. För den som har arbetsinkomster betalar även skatt på sina inkomster.
Tankefelet i hela modellen för ersättning kan sammanfattas med ett ord - paternalism. Problemet är att regeringen underskattar flyktingarnas vilja att lyckas, samtidigt som man överskattar deras förmåga. Kommer man från ett främmande land och har låg eller ingen utbildning och nästan inga språkkunskaper räcker det inte med ett generöst erbjudande om att under ett år "pröva på" gymnasiestudier. Det är inte viljan som saknas, utan kunskapen och förmågan. Har man genomfört den farofyllda färden från Syrien via Grekland till Sverige har man antagligen rätt mycket jävlaranamma till att börja med.
Det skulle gå att vidareutveckla regeringens förslag. Men det kommer att kräva en hel del förändringar. Själv skulle jag föreslå en sänkning av bidraget till 6 000 kronor. Som det är nu kan någon som arbetar maximalt inom ramen för systemet och har två barn få ihop 152 000 i arbetsinkomster, 120 000 i studiestartsstöd, 12 420 i barntillägg, 27 000 i barnbidrag - alltså 311 000 kronor. Det förefaller en aning generöst om man betänker att det för motsvarande standard krävs en arbetsinkomst på ungefär 350 000 kronor om året.
Men det stora problemet är snarast övertron på vad ett års gymnasiestudier kan åstadkomma. Lägg i stället krutet på att skapa en riktigt bra utbildning som ger en ingång till det svenska samhället - ett slags super-SFI. Jag tror det är bättre använda pengar än att överkompensera flyktingar för en kort sejour i den svenska gymnasieskolan.
Kommentarer