Den hälsosamme ekonomisten

Regeringens prognoser inte realistiska

På en pressträff nyligen presenterade finansministern regeringens prognos för det ekonomiska läget framgent. Siffrorna är egentligen inte särskilt anmärkningsvärda - BNP förväntas falla något i år för att sedan åter stiga 2024. Inflationen väntas falla tillbaka till tre procent år 2024 för att nå Riksbankens mål på två procent år 2025.

Men det finns något som inte stämmer i siffrorna. När regeringen på en bild beskriver utvecklingen av reallönen under åren som kommer antas de nominella lönerna öka med fyra procent årligen fram till 2026. Och även om detta är helt i linje med den nuvarande löneökningstakten enligt Medlingsinstitutet så finns det ett problem.

Det illustreras av figuren ovan, som visar hur reallönerna har utvecklats från 1992 fram till idag. Jag har lagt in regeringens antaganden om en nominell löneökningstakt på fyra procent och en inflation på åtta procent 2023, tre procent 2024 och två procent 2025.

Det vi ser är att en annars väldigt stabil reallöneutveckling abrupt viker av nedåt. Det finns något här som ingen har berättat för medborgarna - nämligen att reallönerna till följd av inflationen har sjunkit på ett sätt som saknar historiskt motstycke.

När vi ska gissa hur den framtida reallönen utvecklas har det betydelse om vi tror att inflationschocken till följd av pandemin och ökade råvarupriser är en permanent eller en temporär chock. Det troliga är att det är en temporär chock, och då kommer följdfrågan - varför skulle en temporär utbuds- eller efterfrågechock påverka reallöneutvecklingen annat än temporärt?

Ser vi till den historiska utvecklingen ter det sig mer rimligt att reallönerna följer den röda streckade linjen i diagrammet ovan - inte den blå heldragna. Men innebörden av att reallönerna följer denna väg är att dessa måste stiga med närmare 18 procent fram till 2025.

Och här har vi kanske orsaken till att varken arbetsmarknadens parter eller regeringen vill se sakernas verkliga tillstånd. Löneökningar på 18 procent skulle permanenta ett högt inflationstryck och leda till långvarigt hög ränta. Det skulle sannolikt leda till en kostnadschock för svenska företag och omfattande uppsägningar. Hög ränta och stigande importpriser är illa nog - om lönerna också börjar stiga blir det sista spiken i kistan för många företag.

Tyvärr är detta läget vi befinner oss i. Arbetsmarknadens parter tror att om de håller tillbaka löneökningarna så kommer smällen att utebli. Men så är det inte. Reallönegapet har redan materialiserats och kommer att förfölja oss tills det någon gång sluts - antingen via höga avtal eller löneglidning. Vi har sannolikt några ekonomiskt besvärliga år framför oss.

Kommentarer