Räntehöjningar ingen garanti för låg inflation
Läser ibland kommentarer om att en styrräntehöjning till exempelvis två procent garanterat tar död på inflationen och leder till att normalläget återställs.
Normalläget? Ja, människans minne är kort. I dag är normalläget en inflation på två procent. Förväntan om att det alltid ska vara så har byggts upp under en period på 20 år, då inflationen råkar ha varit omkring två procent.
Det här är en unik period. Liksom tjugoårsperioden före den, och tjugoårsperioden före den. Inget säger att inflationen bör vara vare sig det ena eller andra. Visserligen har Riksbanken ett inflationsmål på två procent, men förutsättningen för att det målet ska nås är att banken bedriver en politik som gör att så blir fallet.
Skulle Riksbanken agera för långsamt kan följden bli att man tvingas jaga inflationen - med en ständigt högre styrränta. När inflationen är tio procent kommer styrräntan att vara nio procent och när inflationen är tolv procent kommer styrräntan att vara elva procent.
För att inflationen ska börja sjunka krävs att centralbanken sätter styrräntan så att den överstiger den nominella tillväxten. Denna princip kallas "Davidsons norm" efter den svenske ekonomen David Davidson.
Därmed är det inte konstigt att nationalekonomer inte är lika tvärsäkra på att inflationen avtar bara för att Riksbanken höjer styrräntan till två, tre eller fyra procent. Målet är nämligen rörligt.
Sedan finns det förstås förhoppningar. Skulle Riksbanken råka höja räntan precis så mycket att den hamnar över den nominella tillväxten krävs enbart en lätt recession för att återställa normalläget. Det är just denna nivå som man försöker kalibrera in.
Men det är inte säkert att man lyckas. Det värsta scenariet är kanske att centralbanken tvingas jaga inflationen till allt högre höjder och att man till slut tvingas höja räntan till en nivå som definitivt avlivar inflationen - men som kanske på samma gång orsakar en djup depression.
Bild av Steve Buissinne from Pixabay
Kommentarer