Den hälsosamme ekonomisten

Ränteargumentet bär inte i Brexitdebatten

Det intressanta med kampanjer som den i Storbritannien mellan Bremain och Brexit och i Sverige 2003 mellan JA och NEJ till euron är tendensen hos kampanjmakarna att överdriva - på att sätt som gör att man förlorar trovärdighet. Ett argument som används flitigt är hotet om att räntorna ska stiga. Ett annat argument är att Europa kommer att störtas i kaos och ett NEJ innebär slutet för den västerländska civilisationen.

Det sistnämnda kan vi inte veta något om, men jag skulle anta att - om marknaden förväntade sig civilisationens undergång - reaktionen på att Brexit leder i opinionsmätningarna i så fall skulle bli något kraftigare.

Detta sagt - marknaden ser inte positivt på möjligheten till ett brittiskt utträde. Efter att de båda opinionsmätningarna som påvisade en ledning för Brexit presenterades i går sjönk den tioåriga räntan med sex räntepunkter.

Hur mycket är då detta? En räntepunkt är en hundradels procentenhet. Räntan har alltså sjunkit med 0,06 procentenheter. Men kanske var mätningarna redan diskonterade. Och om vi studerar den senaste månadens utveckling ser vi att den tioåriga räntan sjunkit med 0,22 procentenheter.

Det är osäker om detta enbart kan kopplas till Brexit. Men låt oss som räkneexempel anta att effekten av att sannolikheten för Brexit ökar från 20 procent till 40 procent är 0,1 procentenheter. Om vi extrapolerar ger det att värdet av ett brittiskt utträde ur EU uppgår till 0,5 procentenheter på den tioåriga räntan.

Värt att notera är att tecknet är negativt - ett utträde innebär alltså *lägre* ränta, inte högre. Förändringen kan i sin tur dekomponeras i förväntningar på inflationen och förväntningar på tillväxten. För på sikt är den förväntade nominella tillväxten ungefär lika stor som den nominella räntan. Jag ska inte gå in på varför här, är ni intresserade får ni läsa en kurs i makroekonomi på universitetet.

Om hela förändringen beror på lägre tillväxt kommer ett brittiskt utträde att vara högst ogynnsamt för Storbritannien. På 10 års sikt innebär 0,5 procentenheters lägre tillväxt en förlust på mer än fem procent av BNP - en väldigt stor förlust. Men om skillnaden beror på att marknaden förväntar sig 0,5 procentenheters högre inflation är den reala effekten obefintlig.

Sanningen ligger nog någonstans däremellan. Marknaden förväntar sig antagligen att Brexit kommer att kosta pengar för Storbritannien. Kanske rör det sig om en förlust som uppgår till 2,5 procent av BNP på tio års sikt. Detta är en hyfsat kännbar förlust, men kanske inte slutet för den västerländska civilisationen.

Intressant nog argumenterar politikerna på Bremainsidan samtidigt för att hushållen kommer att få högre boendekostnader. Men för detta påstående finns det inget som helst stöd på marknaden. Tvärtom, en lägre tioårig ränta kan översättas i lägre kostnader för att låna. Ett hushåll som har lånat en miljon pund kommer därför med Brexit att få sänkta boendekostnader med 5 000 pund varje år.

Vi kan inte vara säkra på att det blir så, men det är marknadens förväntningar - vilket innebär att detta är det mest troliga utfallet. 

Vilket ger anledning att ifrågasätta finansminister George Osbornes påstående att boendekostnaderna skulle öka om Storbritannien lämnar EU. Även Internationella valutafonden har varnat för stigande räntor. OECD, däremot, pekar precis som jag på att effekten sannolikt blir en lägre ränta och en lägre tillväxt. Däremot nämner man inte med ett ord den positiva effekt som detta skulle ha för hushållens boendekostnader.

Precis som i den svenska EMU-kampanjen innehåller Bremainsidans varningar för ett utträde både felaktiga och någorlunda korrekta bedömningar. Ja, det är troligt att BNP blir lägre efter ett utträde. Men, nej - det förefaller inte som om marknaden förväntar sig att detta kommer att medföra ökade boendekostnader för hushållen. Tvärtom ser kostnaderna ut att bli lägre.

Brexitanhängarnas propaganda är givetvis också ofta ohederlig, men på ett annat sätt. Eftersom man inte har tillgång till trovärdiga avsändare som IMF, OECD och regeringen boxas man på helt andra arenor. Man skulle annars kunna göra precis som Bremainsidan och bara lyfta fram vissa aspekter - genom att peka på att Brexit sannolikt kommer att leda till lägre boendekostnader.

Att göra det - och att utelämna risken för sämre köpkraft i stort - vore inte heller det speciellt hederligt. Så det bästa vore nog att låta någon neutral aktör - som jag - analysera effekterna. Men tyvärr verkar det inte som om någon tyngre bedömare vill förhålla sig helt neutral i denna folkomröstning. Det står alldeles för mycket på spel för att man ska våga lita på att väljarna fattar rätt beslut baserat på korrekt information. 

Kommentarer