Den hälsosamme ekonomisten

Psykologin bakom partiernas krav

Har funderat på vad som är den minsta gemensamma nämnaren bakom riksdagspartiernas valrörelser i år. Och kommit fram till att samtliga partier går till val på att ställa krav på någon annan. Vänsterpartiet ställer krav på kapitalisterna. Moderaterna ställer krav på bidragstagarna. Socialdemokraterna ställer krav på höginkomsttagarna. Miljöpartiet ställer krav på bilägarna. Kristdemokraterna ställer krav på familjerna. Centerpartiet ställer krav på matkonsumenterna. Liberalerna ställer krav på alla - utom möjligen liberaler (den så kallade kravliberalismen).

Kraven kombineras ironiskt nog med rättigheter för partiernas egna kärnväljare. Krav för alla andra, utom för oss själva - för vi agerar redan moraliskt korrekt.

Att ställa krav på andra och att rättfärdiga sina egna handlingar är en överlevnadsstrategi som tillämpats i mänskliga samhällen under tiotusentals år. Politiken är bara en systematisering av strategier för att undvika eget arbete och att få ut så mycket som möjligt av andra människors. Den som inte klarar av att försvara sig i denna psykologiska krigföring går med tiden under och får se sitt handlingsutrymme alltmer inskränkt.

Man skulle kunna tro att den moderna människan kommit längre än så. Att politiken mer skulle handla om att förvalta det gemensamma så att vi alla kan skörda frukterna av gemensamma investeringar. Och vid några få tillfällen har politiken faktiskt lyft sig ovanför stamsamhällets logik och agerat för att främja det gemensamma bästa. Jag tänker på den amerikanska konstitutionen 1776 och den stora skattereformen i Sverige 1991. Jobbavdragen av Alliansregeringen 2006 kan kanske också räknas dit, även om förändringarna genomfördes med list.

Det enda parti som jag på rak arm kommer på som inte ställer krav på andra är faktiskt Piratpartiet. Kanske är det därför jag är piratpartist - att pirater faktiskt inte dömer andra människor och kräver rättigheter för sig själva. Piratpartiet föreslår en omläggning av trygghetssystemen med basinkomst i centrum. Basinkomst förutsätter inte att man som människa agerar på ett visst sätt - det förutsätter bara att man inte lyckats tjäna pengar. Grundantagandet är att människor som inte lyckas tjäna pengar ändå försöker - och jag tror det i grunden är ett korrekt antagande. Man väljer kanske bara inte en framgångsrik strategi.

Jag har alltid haft svårt med det här dömandet av andra människor som politiska partier oftast sysslar med. Vad vet de politiska partierna om varje enskild människas livssituation? För att kunna döma ut bidragstagare eller narkomaner eller invandrare krävs det grova generaliseringar., Först sedan man generaliserat ordentligt - dragit alla människor över en kam - kan man applicera de moraliska klyschorna framgångsrikt.

Men det slutar inte där. För när de politiska förslagen ska tas fram tar partierna sin utgångspunkt i dessa generaliseringar och låter politiken bli en form där de olika stereotyperna ska passas in. En politik för bidragstagare, en politik för invandrare, en politik för narkomaner och straffbeskattning av alla entreprenörer. Ingen verkar utgå från att människor agerar för att förändra sin situation och politikens "one-size-fits-all"-lösningar tenderar därför att hämma människors utveckling.

Om vi kan förstå varför vi generaliserar och varför dessa generaliseringar förs vidare till valrörelsen och de politiska partiernas budskap kan vi kanske lyfta oss ovanför stamstriderna och genomföra politik som verkligen syftar till det allmännas bästa. Som jag ser det har politiken de senaste åren förfallit i moraliserande budskap och jag tror att en förklaring - men inte den enda - är att de andra partierna har försökt möta Sverigedemokraternas budskap genom något slags "vi-och-dom-light".

Alltihop fyller mig bara med avsmak för de svenska politiska partierna i allmänhet. Visst finns det några som är bättre än andra och förvisso är "vi-och-dom-perspektivet" inte nytt. Vänstern har exempelvis alltid argumenterat utifrån ett klassperspektiv. Men man fylls av något slags hopplöshet när alla politiska partier använder detta perspektiv och det som skiljer bara är frågan om vilka som är "vi" och vem som är "dom".

Jag tror vi kan mycket bättre än så här. Det första steget borde vara att välja bort de partier som är mest benägna att moralisera över andra människor och att kräva rättigheter för sig själva. Det valet får ni själva göra, jag har bestämt mig för att rösta på Piratpartiet - eftersom pirater sällan moraliserar över andra människor, vare sig det är höginkomsttagare, narkomaner, bidragstagare eller fildelare.

Kommentarer