Den hälsosamme ekonomisten

Produktivitet, effektivitet och kvalitet

Skälet till att man samlar in data om offentlig verksamhet är i regel att man på något sätt vill använda dessa data för att jämföra verksamheter och förbättra dessa. Datainsamlingen och kvaliteten på data har med tiden blivit bättre. Det som emellertid alltjämt brister är intressant nog förmågan att analysera de data som samlats in.

Jag har exempelvis sett flera studier där man försökt använda det kommunala kostnadsutjämningssystemet för att uppskatta vilka förutsättningar olika kommuner har för att bedriva sin verksamhet. Standardkostnaden, alltså den förväntade kostnaden för att bedriva en viss verksamhet, blir ett slags norm.

Bilden ovan visar hur standardkostnaden för att bedriva grundskola beräknas. Här ser man också varför det blir svårt att använda standardkostnaden för att likställa kommuner. I standardkostnaden ingår nämligen såväl faktorer som är kopplade till efterfrågan på skola som faktorer kopplade till kostnaden för att bedriva skola.

Andelen barn mellan 7 och 15 år har att göra med efterfrågan på skola, medan lönenivån har att göra med kostnaden. Befolkningsgleshet har koppling till bland annat stordriftsfördelar och befolkningsförändringar antas ha koppling till kostnader när kommuner krymper eller växer.

Utjämningen består med andra ord av faktorer som både har att göra med kostnaden för att bedriva skolverksamhet och efterfrågan på densamma. Genom att blanda alla dessa faktorer förlorar man information och tappar möjligheten att hitta orsakssamband. 

Det är dessutom vanligt att olika kvalitetsmått blandas in i jämförelserna, så att index som mäter kostnader och efterfrågan blandas med index som mäter kvalitet. Och ofta vägs dessa index samman på olika sätt, något som inte ökar möjligheterna att tolka resultaten och kommunens placering i olika rangordningar och topplistor.

Min rekommendation är att man håller isär begreppen produktivitet, kvalitet och effektivitet. Produktivitet definieras som mängden skolverksamhet som kan produceras med en given mängd resurser. Tar vi exemplet ovan innebär det att vi mäter mängden skattemedel som går åt för att producera ett skolår.

Hur gör man då med modersmålsundervisning och lönekostnader? När det gäller modersmålsundervisning tror jag det smartaste är att se verksamheten som helt separat - vid sidan av skolverksamheten. Grundskolan skulle i så fall få två olika output: 1) undervisning av elever, 2) modersmålsundervisning.

Lönenivån påverkar mängden lärarresurser som det går att köpa för en skattekrona. Vill man ta hänsyn till denna gör man det lämpligen genom att dividera löneandelen för lärare med deras lönenivå - för att skapa en proxy för mängden personal som har använts för att producera ett skolår. Ett problem med att göra det är att man då lämpligen även bör justera andra inputpriser, som kostnaden för lokaler. Det är inte givet att resultatet blir bättre av att man tar in lönenivån i ekvationen. Ett alternativ är att dela in kommunerna i mer jämförbara grupper, exempelvis existerande kommungrupper.

På samma sätt som andelen elever med modersmålsundervisning behandlas som en separat output kan även 6-årsverksamheten bli en separat output. Eller också viktar man in denna i skolverksamheten.

Följer man ovanstående schema finns inget skäl att blanda in det kommunala kostnadsutjämningssystemet. Vi är intresserade av hur mycket resurser det går åt för att producera ett skolår i varje given kommun och detta har egentligen inget med kostnadsutjämningssystemet att göra.

Produktiviteten är emellertid endast det första steget i analysen. Vi vill också beräkna verksamhetens kvalitet och effektivitet. Först kvaliteten. Många väger tyvärr samman olika kvalitetsmått till ett samlat index. Det bör man enligt min mening undvika. Ofta finns förklaringar till att vissa kommuner bedriver verksamhet med högre kvalitet än andra. Genom att väga samman kvalitetsmåtten missar man ofta chansen att reda ut varför den uppmätta kvaliteten är högre i en viss kommun.

Låt måtten förbli flerdimensionella ända tills kommunerna faktiskt ska rankas i någon topplista. Om en kommun ska kunna bli bättre måste den veta på vilka områden kvaliteten brister - inte bara att den brister i stort. Och ofta kan låg uppmätt kvalitet bero på missförstånd som behöver klarläggas. Analys och kvalitetsförbättring är en ständig process där förbättring av själva kvalitetsmåtten är väl så viktigt.

Det sista steget är det svåraste - att mäta effektiviteten. Effektivitet definieras som det värde som verksamheten tillför brukarna. I frånvaro av marknadspriser som mäter betalningsvilja kan olika metoder användas. Det första steget är att klarlägga vilket målet egentligen är. För skolan kan det vara att föräldrarna är nöjda, att barnen får höga betyg, att barnen växer upp till goda samhällsmedborgare, att barnen får hög lön när de blir vuxna, eller något annat.

Svårigheten att definiera målet för skolan kan i sig vara ett skäl för valfrihet - om man tror att föräldrar och barn har förmågan att välja rätt. Men det kan förstås även finnas mål av mer kollektiv karaktär, till exempel att olika sociala grupper kommer bättre överens. Det är därför inte givet att de kollektiva målen helt överensstämmer med de individuella.

Vissa mål kan de flesta dock enas om, som att det är bra att barnen lär sig läsa och skriva. De flesta är också överens om att skolan bör förmedla värderingar som är förenliga med ett öppet och tolerant samhälle.

Då det råder olika uppfattning om vad som är en god skolkvalitet kommer beräkningen av verksamhetens effektivitet att omgärdas av viss osäkerhet. Men jag tror att bilden av vad som är en god skola ändå är såpass kongruent att vi kan få en ungefärlig bild av om skolorna uppnår målet om en god effektivitet.

Tågordningen om man vill jämföra offentlig verksamhet är alltså att först börja med att mäta produktiviteten. Därefter tar man lämpligen fram kvalitetsmått - där kvaliteten inte nödvändigtvis behöver aggregeras till ett samlat index. I sista steget - beräkningen av effektiviteten - ställer man produktiviteten mot kvaliteten för att se om det finns en målkonflikt mellan produktivitet och kvalitet.

Finns det en tydlig konflikt blir det ett politiskt beslut vilket mål som bör prioriteras - hög produktivitet eller hög kvalitet. Men oftast saknas ett tydligt motsatsförhållande - i regel är sambandet obefintligt eller till och med positivt, så att mer produktiva verksamheter också håller en högre kvalitet. Då bör verksamheter med låg produktivitet lämpligen lära sig av verksamheter med hög produktivitet. Något som är själva syftet med att jämföra - det vill säga att möjliggöra förbättringar.

Kommentarer