Presidentkandidaten med en egen ekonomisk teori
Bernie Sanders är mest känd som kandidaten som blev utslagen av Hillary Clinton i Demokraternas primärval och möjligen inte på ett helt rättvist sätt. Han är emellertid också intressant därför att han bygger sin kampanj på en egen makroekonomisk teori och har anställt ekonomen Stephanie Kelton som rådgivare. Kelton har en akademisk bakgrund, men har även arbetat i senatens budgetutskott. Hon är en ledande förespråkare av Modern Monetary Theory (MMT) - vilket är ett alternativt sätt att beskriva ekonomins funktionssätt.
Pratar man som politiker om egna ekonomiska teorier är risken stor att få knäppgöksstämpel. Men MMT är inte så långt från dagens mainstreamteori och man kan fråga sig om det alls är en annorlunda teori, eller bara ett annat sätt att beskriva det ekonomiska kretsloppet?
En grundläggande del i teorin är att man ifrågasätter om en stat med egen valuta över huvud taget kan vara skuldsatt. Det låter vi första anblicken som ett absurt påstående - vi vet ju att Sveriges statsskuld är 36 procent av BNP, att den amerikanska är 90 procent och att Japans är 260.
Anhängarna av MMT menar att pengarna skapas av staten via statliga utgifter. Utgifterna är med andra ord något som skapar likviditet i ekonomin. På motsvarande sätt ser MMT skatter som en metod att dra in köpkraft. Enligt MMT måste utgifter och inkomster balanseras i varje enskilt ögonblick och konsekvensen av att inte balansera blir ofrånkomligen inflation. Det är med andra ord inflationen som sätter gränser för en stats utgifter.
Enkelt så långt. Men det finns som bekant mycket mer att förklara i ekonomin. Centralbankerna och det monetära systemet är enligt MMT i huvudsak instrument för att balansera statens utgifter och inkomster. Styrräntan blir mer som ett gyro, som syftar till att balansera ekonomin över tid, snarare än ett eget policyinstrument.
Många av de problem och politiska avvägningar som görs i våra ekonomier måste formuleras på ett annorlunda sätt om vi tar MMT på allvar. Att använda för mycket pengar för offentlig konsumtion kan givetvis vara problematiskt även om man tillämpar MMT, men inte för att staten drar på sig skulder utan för att man då inte kan göra andra nödvändiga investeringar. MMT implicerar inte heller att det är oproblematiskt att ta ut höga skatter - de har precis som i traditionell teori snedvridande effekter.
MMT får dock en rad oväntade policyimplikationer på andra områden. Aktuellt i dag är de kvantitativa lättnader som olika centralbanker genomför. I USA och Sverige strävar vi mot att en dag återställa centralbankernas balansräkningar, men enligt MMT är detta onödigt eller till och med skadligt.
En annan intressant aspekt är att antalet policyinstrument reduceras då penningpolitiken och finanspolitiken blir två sidor av samma mynt. MMT brukar betraktas som en förlängning av neokeynesianska teorier, men jag uppfattar teorin mer som antitesen till keynesianismen och som en släktning till rationella förväntningar, det nyklassiska paradigmet eller till och med österrikisk konjunkturteori. Är medveten om att många troende österrikare säkert blir förbannade över att jag skriver detta - men MMT är allt annat än neokeynesiansk och förutsätter i praktiken klarerande marknader.
Därför är det intressant att den liberala vänstern tagit till sig MMT och inte den liberala högern. Jag tror det beror på policyslutsatsen i MMT om att budgetunderskott inte har någon betydelse för ett lands ekonomiska utveckling. Men jag vill påminna om att det är samma slutsats som ekonomen David Rickardo kom fram till när han i boken "Essay on the Funding System" från 1820 myntade begreppet "Rickardiansk ekvivalens".
Konsumtionsbesluten som sådana har naturligtvis betydelse - köper man sega råttor för statens hela budget uppstår problem, oavsett om man tror på MMT eller Rickardiansk ekvivalens. Statliga utgifter har utträngningseffekter på grund av skatternas snedvridande effekter och väljer man att konsumera mycket i dag kommer det att finnas mindre pengar kvar i morgon. Samma sak gäller om man lånar i utländsk valuta, då MMT inte ger något skydd mot valutakursförändringar. Länderna som gått med i EMU - som Italien - har ingen glädje av MMT då deras ekonomier i praktiken använder en utländsk valuta. Teorin är endast applicerbar för länder som har en egen valuta.
Så vad ska vi tro - kommer MMT att ersätta dagens i allt väsentligt neokeynesianska paradigm? Jag ska inte utesluta att så blir fallet. Personligen har jag som ekonom aldrig känt mig riktigt bekväm med den teori som vi fick lära oss på universitetet. I dag består makroekonomi av Keynes, med påbyggnad av Lucas och Friedman och mycket annat. En stor röra av oförenliga paradigm, utan speciellt stor prediktionsförmåga. Ja, det känns som om det behövs något nytt. Om MMT är ersättaren vet jag inte, vi får nog se.
Kommentarer