Den hälsosamme ekonomisten

Pisa på dig själv du

Diskussionen som föranletts av Sveriges katastrofala resultat i PISA-undersökningen ter sig allt mer som något slags zoombiefestival, där hjärndöda politiker planlöst vandrar omkring och sprider skräck genom att långsamt stöna "Pisa, pisa, pisa ..." så fort de ser en politisk motståndare som kan tänkas vara ansvarig för någonting i det svenska skolväsendet. "Pisa på dig själv du", är förmodligen det bästa motargumentet.

Regeringen pekar på att allt den gjort ännu inte fått de positiva effekter som man hoppas på. Det är bara det att ingen som är vid sina sinnens fulla bruk skulle förvänta sig att de åtgärder som vidtagits någonsin får några påtagliga effekter. Ny läroplan, nya kursplaner, ny skollag, med mera, med mera. Det är ungefär som att förvänta sig att en omarbetad hälso- och sjukvårdslag skulle lösa problemen inom sjukvården.

När någonting går riktigt åt h-e i politiken handlar det nästan alltid om ekonomiska incitament. Det mest problematiska med skolkrisen är därför bristen på analys. Vad är det i organisationen, ledarskapet och drivkrafterna som gör att skolan inte fungerar? Jag tror ingen kommer att börja söka svaret på de frågorna förrän kvalitet blir en nödvändig förutsättning för att en skola överlever.

Om det inte finns drivkrafter för varje enskild skola att förbättra sig kommer skolorna inte att förbättra sig. Därför borde vi välkomna de få konkurser som sker i skolväsendet, i stället för att utmåla dessa som ett problem. På en spelplan där det inte straffar sig att göra fel kan det heller inte löna sig att göra rätt.

Mitt tips är därför att sluta prata om hur politikerna ska reglera innehållet och i stället börja prata om hur man ska mäta resultat och styra verksamheten så att den når målen. Sjukvården kanske inte alltid är en bra förebild, men där tror man i alla fall inte att det är formuleringar i hälso- och sjukvårdslagen som avgör om patienterna överlever eller inte. 

DN SvD Sk NSK LT Av Da SM JW DB 

Kommentarer