Den hälsosamme ekonomisten

Piratkopiering är välfärdsförbättrande

I en nyutkommen vetenskaplig artikel konstaterar forskarna Antino Kim, Atanu Lahiri och Debabrata Dey att piratkopiering kan förbättra välfärden. Deras slutsats i uppsatsen "The 'Invisible Hand' of Piracy: An Economic Analysis of the Information-Goods Supply Chain" är inte att en fullständigt fri användning av de resurser som i dag skyddas av intellektuell äganderätt nödvändigtvis är bra. Men de menar att ett visst mått av piratverksamhet har positiva effekter på ekonomin. Man kan exempelvis tänka sig att de kommersiella rättigheterna till ett verk skyddas, men att kopiering för personligt bruk inte motverkas.

I någon mening är det så det fungerar i dag. Filmer är visserligen tillgängliga på nätet, men det är för de flesta ändå enklast att prenumerera på någon streamingtjänst. Skulle något företag däremot starta en kommersiell streamingtjänst av typ Spotify utan att betala artisterna kommer detta omgående att stoppas. Å andra sidan är polisen inte lika intresserad när filer delas på nätet av privatpersoner.

Skälet till att piratkopieringen förbättrar marknaden är att den intellektuella äganderätten är ett slags monopol. För en ekonom är det ingen stor överraskning att monopol kan bidra till minskad konsumentnytta och alltför höga priser.

Samtidigt kan möjligheten till monopolvinster ge ett starkt incitament att utveckla nya varor och tjänster. Någonstans finns ett optimum - mellan full kontroll och maximal konkurrens. Detta gäller såväl på marknader för vanliga varor som för varor där monopolet är konstruerat, till exempel monopolet på att göra film av Tolkiens böcker.

Det finns många olika slags intellektuell äganderätt. Varumärken, upphovsrätt, patent, med mera. På varje sådan marknad finns det en avvägning där den optimala lösningen antagligen inte är någon av extremerna. Skulle CD-tillverkarna verkligen ha lyckats stoppa piratkopieringen och spridningen av mp3-filer på nätet hade vi kanske fortfarande bara haft CD-skivor. Det hade helt enkelt inte varit lönsamt för någon enskild aktör att överge den modell som gav det högsta priset för varje såld låt.

I dag får vi tillgång till några miljoner CD-skivor för 99 kronor i månaden. Napster, och senare Spotify, tog ner marginalkostnaden för att lyssna på ny musik från 179 kronor till nära noll. En helt enorm välfärdsvinst, som inte hade varit möjlig om den intellektuella äganderätten hade upprätthållits.

Det är ytterst svårt att på ett vetenskapligt sätt avgöra var nivån på intellektuell äganderätt bör läggas. Personligen lutar jag åt att äganderätten på många områden är för strikt och att man skulle vinna på att luckra upp regelverket. Kan vi släppa lös tio miljarder människors kreativitet - så att de kan stå på axlarna till all mänsklighetens kunskap fram till i dag - finns det mycket att vinna. 

Det är också en fråga om jämlikhet. Står vi i valet mellan att betala skaparna för att frigöra denna kraft för hela mänskligheten eller att låsa in den med hjälp av monopol så föredrar jag det första alternativet. Det innebär inte att jag är emot alla former av intellektuell äganderätt, bara att vi måste vara mer öppna för förändring av reglerna. Annars kommer vi tvingas fortsätta spela våra CD-skivor, trots att det finns betydligt smartare lösningar.

Kommentarer