Per Ericson 1965-2007
Tove Lifvendahl skriver i dagens Svenska Dagbladet om Per Ericson, som jag hade förmånen att arbeta tillsammans med på Svenska Dagbladet under tre år (2000-2003). Jag tror det är Per som jag har att tacka för att jag fick möjlighet att arbeta på tidningen, då jag ryktesvis hört att ledarsidan sökte en ekonom och därför tog kontakt med honom.
Man kan tycka att det är lite ovanligt för en nybakad doktor i nationalekonomi att börja arbeta som ledarskribent. Men det är inget som jag ångrar - de tre åren på tidningen var en lång kurs i att skriva begripligt - en eller två texter per dag och daglig analys av samhället. Återkoppling från Per och övriga redaktionen skärpte argumenten och texterna på ett sätt som ingen högskoleutbildning skulle kunna.
Man kunde inte ha ett bättre bollplank än Per. Förmodligen den bästa stilist jag stött på - hans texter var briljanta och hade alltid en originell vinkel. Per kallade sig vid den tiden för anarkist, eller möjligen anarkokapitalist. Men han representerade allt annat än det som anarkister i allmänhet förknippas med. Per dömde sällan andra - hur man lever sitt liv är vars och ens ensak - men han levde själv utifrån ideal som man kanske skulle kunna kalla konservativa.
"Vem kan man lita på", sjunger Mikael Wiehe. Svaret är Per Ericson. Man kunde alltid lita på att Per tog ställning i sakfrågor utifrån sina personliga grundvärderingar - utan att försöka vinna debatten kortsiktigt genom att förvrida motståndarens argument. Förnuftet var Pers ledstjärna. Han var skeptisk till kollektiva trender och skulle därför ha behövts i dag när identitetspolitik, främlingsfientlighet och medvetna missförstånd präglar samhällsdebatten.
Kommentarer