Pensionärerna skulle tjäna på att vara nöjda med något
Intressant intervju med Ulf Kristersson i Svenska Dagbladet. Ärligt talat tycker jag att pensionärsorganisationerna är de sämsta lobbyister jag någonsin träffat på. Om de verkligen ville få igenom några förändringar vore det mer rimligt att föreslå saker som är tekniskt möjliga att genomföra. Och framför allt skulle de kunna kosta på sig att vara nöjda med något. Det är trots allt det enda skälet för regeringen att gå dom till mötes - att de ska hålla tyst ett tag. Så tacka fasen att politikerna inte vill ge dem något köttben, regeringen vet ju att de inte bli nöjda förrän Kristersson klättrar upp på en stege och hämtar ner månen.
Så kontraproduktivt. För med två miljoner medlemmar skulle det egentligen vara lätt att få igenom sina förslag. Det handlar bara om att identifiera ett förhandlingsutrymme med lösningar som gagnar såväl regeringen som pensionärsorganisationerna. Sedan kan man börja diskutera och bolla förslag fram och tillbaka.
Men inte. I stället ställer man upp ultimativa och helt orealistiska önskemål som leder till att ansvarig minister tvingas säga nej till rubbet. Undrar om det här är något som kommer med åldern; envisheten och bristen på förmåga att kompromissa?
Själv tycker jag i och för sig att jag blivit mer kompromissinriktad med åren. Fast det är bara en ändring av strategi - jag är precis lika envis och målinriktad som jag alltid varit, det är bara metoden för att få min vilja igenom som jag har förändrat. En teknik som jag lärde mig under tiden på regeringskansliet av dom verkliga mästarna - negotiation by making other people fall asleep. Sitt orörlig och prata runt sakfrågorna med ett monotont röstläge. Hitta hela tiden nya lösningar som bara är en variant av de gamla. Ni blir förvånade över hur snabbt motparten kastar in handduken för att hinna hämta barnen på dagis.
Kommentarer