Den hälsosamme ekonomisten

Penningpolitiken kan avgöra valet 2010

Arbetslinjen är regeringens trumfkort, skriver Dagens Nyheter i sin huvudledare. Därför kan nästa val mycket väl komma att hänga på konjunkturen. ”Om det visar sig att antalet sysselsatta är lägre än hösten 2006 är regeringen rökt”, konstaterade K G Bergström i gårdagens Rapport. Detta kan jag bara instämma i.

Nu verkar det inte som om så många tror att sysselsättningen kommer att bli ett stort problem för regeringen. Inte ens oppositionen, verkar det som. Mona Sahlin valde i Vitabergsparken att tala om sustainability, security och solidarity. Visst, sysselsättning börjar ju på ”e” (employment) om man pratar utrikiska. Men hade hon velat prata sysselsättning så hade hon nog gjort det.

Antalet personer som har ett arbete att gå till beror på dels strukturella faktorer, dels konjunkturella faktorer. På det strukturella området har mycket redan genomförts. Differentierade avgifter och sänkt ersättning i arbetslöshetsförsäkringen, en ny och mer aktiv sjukskrivningsprocess, jobbavdrag, samt nystartsjobb och nyfriskjobb. Och från och med nästa årsskifte kommer alla som hade beviljats permanent förtidspension före den första juli i år att kunna arbeta eller studera i obegränsad omfattning.

Enligt en konservativ uppskattning höjer regeringens utbudsreformer potentiell BNP med ungefär två procent. Det handlar uppskattningsvis om 60 miljarder kronor årligen i ökad produktion och ungefär 30 miljarder i ökade skatteinkomster. Slutsatsen blir att jobbskatteavdraget i stort sett betalar sig självt.

Frågan är om de strukturella åtgärderna kan kompensera för en kommande konjunkturavmattning? Jag tror i och för sig det, men en kritisk faktor för att göra det möjligt att växla in strukturåtgärderna till ökad sysselsättning är en väl avvägd penningpolitik. Om penningpolitiken inte tar hänsyn till en förväntad ökning av arbetsutbudet riskerar effekterna av strukturförändringarna att dyka upp senare än vad som hade varit fallet med en mer ackommoderande penningpolitik.

Riksbankens uppdrag är att via räntan styra ekonomin så att inflationen på ett till två års sikt befinner sig inom toleransintervallet 1-3 procent. Tvärtemot vad många tror finns det därför ett ganska stort utrymme för Riksbanken att ta hänsyn till faktorer som påverkar den långsiktiga produktionskapaciteten i ekonomin.

Om den sittande regeringen vill ha snabbt genomslag för sina reformer finns anledning att förespråka en ”lättare” penningpolitik. Om den socialdemokratiska oppositionen vill fördröja de positiva effekterna av regeringens politik på ekonomin finns anledning för denna att förespråka en ”tuff” penningpolitik.

Lyckligtvis är det varken oppositionen eller regeringen som avgör vilken penningpolitik som ska bedrivas. Det är därför som Riksbanken är, och bör vara, oberoende av den politiska makten.

Aftonbladet  SvD 

Kommentarer