Den hälsosamme ekonomisten

Partier och medier snart helt förstatligade

Läser att de politiska partierna blir allt mer beroende av statligt stöd. Implikationen blir att partierna endast får ses som deltagare i offentliga tävlingar där priset beror på hur många väljare de lyckas attrahera. Problemet är att man i nästa tävling dopar vinnarna i den första tävlingen så att de med större sannolikhet ska vinna igen. Hur smart är egentligen det?

Alternativet är att låta särintressen finansiera partierna, och att partierna efter valet fattar beslut som innebär att särintressena får en god avkastning på sina investeringar.

Känns inte som om någon av dessa lösningar är helt klockrena. Ännu mer problematiskt blir det när man betänker att medierna gått samma väg - statsradion och statstelevisionen är förstås redan statliga, men nu när annonsintäkterna viker blir staten - via presstödet - en allt viktigare finansiär även av privata mediekanaler. 

Både politiken och medierna styrs på sätt och vis av algoritmer som vi i förväg ställer upp för att ge rättvisa och demokratiska villkor för politik och medier. Men eftersom algoritmen bestäms av dem som sitter på makten i dag finns en risk att man konstruerar den så att makten konserveras.

Detta behöver inte vara fel. Snabba skiften kan leda till institutionell instabilitet och det kan finnas en poäng med att politiker och medier får utrymme att agera ickepopulistiskt under kortare perioder. På sikt måste de anpassa sig, politikerna måste anpassa sig till folkets värderingar och åsikter och medierna bör för sin egen skull inte avvika alltför mycket från huvudfåran.

Vi har en förenklad bild av demokratin som bygger på att rationella väljare går till valurnorna en gång vart fjärde år och lägger sin röst på ett parti som representerar något visst åsiktskonglomerat. Men demokratin är så mycket mer - ett stort ekosystem där väljarna betalar för att låta sig påverkas av medier och partier. Systemet blir betydligt mer trögrörligt än en direktdemokratisk modell, då åsikterna och värderingarna förändras långsamt. Förmodligen blir besluten också mer konsekventa - eftersom dessa stora och tröga institutioner i efterhand tvingas bära ansvaret för sina beslut.

Ändå har algoritmerna betydelse. Hur gör man när teknisk utveckling gör vissa företeelser obsoleta (läs: dagstidningar)? Hur gör vi om algoritmerna leder till polarisering och konflikter - ändrar vi då algoritmerna så att de befrämjar enighet? Och hur kommer vi i så fall överens om att göra det?

Personligen tycker jag det är en förlust att partierna förlorat sin folkliga förankring. Den polycentriska modellen för samhällsorganisation har sina fördelar och risken är att värderingarna får stå tillbaka till förmån för värdegrunder. Skillnaden - om jag behöver förklara - är att den första är på riktigt, medan den andra är en marknadsföringsgimmick.

Ändå tror jag inte att partiernas och mediernas beroende av staten behöver leda till en totalitär stat. Så länge algoritmerna är rättvisa och neutrala kommer bästa partiet eller mediumet på sikt att vinna. Det vi riskerar att förlora är engagemanget och den folkliga förankringen och vi riskerar därmed att få ett mer cyniskt samhälle - där det har större betydelse vad man säger sig stå för än vad man verkligen står för.

Kommentarer