Parallellt med normalen
Jag har alltid oroat mig för att jag inte är tillräckligt vanlig. Men just nu står jag i begrepp att göra något vanligt, nämligen att åka till Gran Canaria på julsemester. Åtminstone om man får tro Dagens Nyheter. För säkerhets skull har jag vaccinerat mig mot svininfluensan, och det har tydligen 70 procent av svenska folket gjort. Svårt att tänka sig något mer folkligt.
Sedan är jag Moderat, och detta öde delar man med 26 procent av alla andra svenskar (enligt SCB). Medelålders är man också, och man. Vi är väl sisådär en miljon. Doktor i nationalekonomi är heller ingen unik egenskap i dessa dagar. Och 5 000 personer är anställda på regeringskansliet, varav cirka 100 politiskt sakkunniga.
Sitter just på Terminal 2 på Arlanda, tillsammans med några hundra andra resenärer. Ska flyga med Norwegian, vilket knappast är unikt.
Så trots allt delar man väldigt många egenskaper med väldigt många andra människor. Så oron för att vara onormal är väl kanske obefogad? Det enda unika är väl att jag är ekonomist och stolt över detta. Det är kanske inte helt normalt.
Kommentarer