Papandreou betalar inte
Fråga inte vad EU kan göra för ditt land, fråga vad ditt land kan göra för EU. Detta kanske vore ett lämpligt valspråk för unionen. Frågan är vad Sverige egentligen fått ut av medlemskapet i EU? Frihandel, ekonomiskt välstånd, lagstyre, inflytande?
I dag uppgår den genomsnittliga arbetslösheten i EU till tio procent, stabilitets- och tillväxtpakten ligger i spillror, halva Europa är konkursmässigt och Lissabonstrategin blev en tummetott. Men andra ord; ser vi till det europeiska samarbetet så här långt finns det mycket som inte har gått som vi hade önskat.
Jag tillhör dem som alltid varit för ett svenskt medlemskap i EU och jag tror fortfarande att Sverige har mycket att tjäna på medlemskapet. Men samtidigt tycker jag det är dags att vi frågar oss vad vi egentligen vill ha ut av samarbetet.
Vill vi ägna resten av 2000-talet åt att lösa Greklands skuldproblematik och åt att hantera den kommande skuldkrisen i södra Europa? Vill vi sitta i ändlösa diskussioner om datalagring, minimiskattenivåer, föräldraförsäkring och socialfondsprojekt? Frågor som dessa roar kanske eliten i Bryssel och några toppolitiker här hemma, men diskussionerna leder sannolikt vare sig till tillväxt, välfärd eller mer frihandel.
Det finns de som menar att EU:s tillkortakommanden beror på att det är för svårt att fatta beslut i unionen. Själv tror jag att det är precis tvärtom. Det börjar bli för lätt för enskilda länder i unionen att driva igenom beslut som orsakar kostnader för andra länder.
Greklandskrisen är paradexemplet på detta. Greklands oansvariga agerande leder till externa effekter för resten av unionens medlemmar. Greklands lån måste nu betalas tillbaka av Tyskland. Vem tror egentligen att en sådan ordning leder till större återhållssamhet i problemländer? Papandreou kräver att pappa Tyskland betalar.
EU fungerade rätt så bra så länge varje land bar sina egna kostnader. Det är osäkert vart vi nu är på väg. Kanske mot "an ever closer union", som det heter? Själv är jag ändå optimist. Kanske leder den kommande ekonomiska krisen i EU till en insikt om att det inte är omröstningar och utskottsmöten i Bryssel som bygger nationers välstånd? Eller också inte?
Kommentarer