Den hälsosamme ekonomisten

På väg mot ett integrerat vårdsystem

Har ägnat eftermiddagen och kvällen åt ett sammanträde med Programberedningen för akutsjukvård i Stockholms läns landsting och ett gruppmöte med Moderaterna i landstinget. Frågor som är på tapeten är förstås Nya Karolinska och Skärgårdsupphandlingen. De diskussionerna är rätt förutsägbara och uppkörda i gamla hjulspår. En fråga som jag själv tycker är mer intressant är Vårdval ryggkirurgi, där landstinget prövar nya metoder för ersätta vårdgivarna.

Vårdval är alltid riskabla när man applicerar dessa på isolerade områden. I en vårdvalsmodell går det nämligen inte att styra volymerna i efterhand, något som gör det nödvändigt att ta till rejäla säkerhetsmarginaler. Ett annat problem med isolerade vårdval är att resursfördelningen mellan olika typer av ingrepp blir landstingets ansvar. Uppgiften att sätta rätt pris för varje enskilt ingrepp landar i landstingshuset, vilket kanske inte är det lämpligaste stället att göra prioriteringar mellan patientgrupper och produktionsvolymer.

Vårdval ryggkirurgi är vårdvalens Rolls Royce, om man säger så. Det finns kompensation för ålder och komorbiditet. Det finns bonusersättning för uppnådda kvalitetsmål och avdrag för snedsteg. Kort sagt - Vårdval ryggkirurgi är kanske det första vårdval där man verkligen har tagit till sig erfarenheter från tidigare problem och försökt täta alla hål i systemet.

Det är möjligt att man har lyckats bra den här gången, modellen verkar förtroendeingivande även när den betraktas av en cynisk ekonom. Men ändå känns det som om något fattas. Vårdgivarna tillåts inte ta helhetsansvaret för patienterna. Det finns ingen möjlighet för vårdgivaren att välja ett alternativ till ryggkirurgi, eftersom det då inte utgår någon ersättning. Det finns ingen mekanism som hjälper vårdgivaren att välja det alternativ som är bäst ur samhällets perspektiv.

Man skulle därför vilja ha ett ersättningssystem där vårdgivaren får betalt för att hålla patienten frisk (eller så frisk som möjligt) och där vårdgivaren får fria händer att - i samråd med patienten förstås - välja medel. Finns det ett sådant system?

För några år sedan skulle jag ha svarat NEJ, på den frågan. I alla fall fanns det inget landsomfattande ersättningssystem som gav utrymme för vårdgivarna att någorlunda fritt välja vårdmetod. I dag skulle jag säga att det finns ett embryo till en lösning. I Holland har man sedan 2006 ett ersättningssystem som flyttar politikerna på armlängs avstånd från sjukvårdens praktiska organisation. Alltjämt sätter politikerna upp regler för kvalitet och generellt innehåll. Skillnaden är att de inte behöver grotta ner sig i detaljer, som i de New Public Management-system som vi bland annat har i Stockholm.

För en utomstående betraktare kan den holländska modellen te sig komplicerad. Det är riskjusteringar och högkostnadsskydd och kompensationer för allt möjligt. Men den som gräver ner sig i ett svenskt sjukvårdssystem kommer att upptäcka att detta är ännu mer komplicerat. Vårdval ryggkirurgi innehåller nästan alla de kompensationsmekanismer som finns i det hollänska sjukvårdssystemet, men då bara för att kunna ersätta vårdgivare för en grupp av ingrepp.

Vårdval ryggkirurgi är bara ett av något hundratal tänkbara vårdval. Man måste därmed sitta i landstingshuset och göra om processen hundra gånger om man vill ha hundra vårdval. Det säger sig självt att det kräver många arbetstimmar för att få till bra system. I Tyskland har man exempelvis en prislista med drygt 10 000 priser som alla måste sättas på rätt nivå. Men det går ändå inte att slå sig till ro. Den tekniska utvecklingen kommer att göra vissa vårdval obsoleta, kräva drastiska prisförändringar i andra och tarva nya modeller för kommande behandlingsmetoder.

I det perspektivet ter sig den hollänska modellen som ett under av enkelhet. Den kräver att man riggar systemet en gång för alla och sedan justerar parametrarna efter hand. Skillnaden är att det är ett system - inte hundratals vårdval eller priser som ständigt måste höjas och sänkas i takt med att verkligheten förändras.

I Holland är det bara de allra dyraste ingreppen som är prisreglerade och som behöver sättas av staten. Försäkringsbolagen ansvarar för alla vårdkostnader under 16 000 euro och får en riskjusterad ersättning för att täcka kostnaderna. Om kostnaden stiger över 16 000 euro står staten för 90 procent av den överskjutande kostnaden. Att erbjuda en sjukvårdsförsäkring blir därmed inte mer riskabelt för försäkringsbolagen än att erbjuda en hemförsäkring. Vinsterna av att selektera bort patienter är därmed inte heller särskilt stora. Faktum är att det till och med kan vara en bra affär att försöka specialisera sig på vissa kroniska patientgrupper. Den vårdgivare som försökte det i Sverige skulle gå i konkurs fortare än någon hinner säga "blodtrycksmanschett".

För majoriteten av de ingrepp som görs finns ingen prisreglering. Vårdgivarna/försäkringsbolagen kan därmed fritt välja hur de ska organisera vårdkedjan. Upptäcker de att resurser slösas bort i en del av vårdkedjan kan man vidta åtgärder för att stoppa läckaget. Det blir som att arbeta enligt det så kallade Lean-konceptet, det går att successivt rensa bort improduktiv tid ur processen. Skillnaden är bara att försäkringsbolagen förfogar över hela vårdprocessen, inte bara den del som pågår på sjukhusen.

Lustigt nog påminner modellen som tillämpas i Holland väldigt mycket om den modell som jag själv presenterade i Almedalen 2011. Även där fanns ett högkostnadsskydd på 100 000 kronor (16 000 euro i Holland), diagnosbaserad riskjustering (ACG respektive DCG) och en egenavgift som kan variera något. Och jag svär - jag visste faktiskt inte mycket om detaljerna i det holländska systemet då. För den som vill jämföra finns för övrigt den holländska modellen här och min modell här.

Den stora skillnaden mellan modellerna är väl att holländarna utgår från att försäkringsbolag har helhetsansvaret, medan jag utgår från att primärvården tar det koordinerande ansvaret. Personligen tror jag att detta mer handlar om att Holland och Sverige måste starta från olika utgångspunkter då våra finansieringssystem ursprungligen är väldigt olika.

IT Da HD GP DN

Kommentarer