Den hälsosamme ekonomisten

Överdödlighet och sjukskrivning

Bland politiska bloggare på vänsterkanten, företrädare för oppositionen och i vissa lösnummertidningar pågår för närvarande en ganska osmaklig debatt om att regeringens sjukförsäkringsreform leder till att människor tar livet av sig.

Miljöpartisten Gunvor G Ericsson sade exempelvis följande i en riksdagsdebatt:

"Er politik skrämmer och oroar. Människor begår självmord på grund av er politik."

Jag brukar avstå från att ge mig in i sådana diskussioner, bland annat därför att diskussionen i sig kan orsaka tragedier. Någon gång måste man emellertid säga ifrån och redovisa vad forskningen och forskarna har att säga i frågan.

När man studerar överdödlighet i befolkningen går det förstås inte att bara lyfta fram olika enskilda exempel. Man måste jämföra förändringar över tid för att se mönster. år 2003 införde den förra regeringen en regel om att personer skulle prövas för förtidspension innan sjukskrivningen pågått i ett år. Det var den här regeln som småningom ledde till att 140 människor om dagen skickades ut i förtidspension. De flesta kom aldrig tillbaka till arbetslivet.

Thorne Wallman disputerade 2008 på en avhandling med titeln "Disability Pension with Special Reference to Sick Leave Track Record, Health Effects, Health Care Utilisation and Survival". I studien följde han drygt 14 000 personer som beviljats förtidspension under den förra regeringens tid vid makten.

Det unika med Wallmans avhandling är att han försöker särskilja effekten av förtidspensioneringen i sig från den underliggande sjukdomen/diagnosen. Frågan är alltså om förtidspensioneringen i sig har en positiv eller negativ effekt på hälsan.

Jag citerar direkt från slutsatserna i avhandlingen:

"Förtidspensionärer lider generellt mer än icke-pensionerade och rapporterar lägre livskvalitet och har mindre aktiviteter. Förtidspensionering tidigt i livet medför för såväl kvinnor som män en kraftigt ökad risk för förtida död. De medicinska konsekvenserna av förtidspensionering behöver därför studeras mera och tills vidare kunskap uppnåtts är det angeläget att inte bevilja förtidspension (aktivitets- och sjukersättning) innan alla möjliga rehabiliteringsåtgärder vidtagits."

Jag vill inte ge mig in på en diskussion om hur många onödliga dödsfall som den förra regeringens sjukförsäkringspolitik har orsakat. Det räcker att konstatera att det handlar om drygt 500 000 individer med en överdödlighet som i snitt uppgår till 200 procent - till största delen på grund av förtidspensioneringen i sig och inte den bakomliggande diagnosen.

Att det nu är färre än 20 000 personer per år som får förtidspension (mot som mest 74 000 under den förra regeringen) är en stor förändring, som förstås delvis beror på att färre är sjukskrivna. Jag tror inte att man ska underskatta effekterna på folkhälsan av att människor inte längre lämnas vind för våg. Sedan må lösnummertidningarna skriva och oppositionen anklaga. Fakta är fakta - planlös sjukskrivningspolitik är inte bra för någon.

Pb SvD GP

Kommentarer