Den hälsosamme ekonomisten

Ostroms forskning - argument för kommunalt självstyre

Min och Nils Karlsons debattartikel om välfärdssektorns styrning har fått stor uppmärksamhet. Dagens Nyheter skriver i dagens ledare bland annat att:

"Forskningen visar att lösningar på många gemensamma, mänskliga problem är svåra att forcera fram uppifrån, skriver Karlson och Lundbäck. Alla detaljer går inte att slå fast i tabeller och om politiker ändå försöker, tenderar det att göra arbetet för andra till en jakt på pinnar och poäng. Det som avgör om skolans och sjukvårdens system fungerar väl är utrymmet för lärarna och vårdyrkena att samspela med elever och patienter."

I Folkbladet skriver Widar Andersson:

"Ardalan Shekarabi bör ta emot inspelet från Ratio med öppna armar när han ska skriva direktiv till utredningen. Jag bedömer att det finns stora chanser att nå samsyn såväl med välfärdens professioner som med välfärdens huvudmän. Vilket ökar möjligheten för Shekarabi att vända blad och få något vettigt gjort."

I artikeln använder vi begreppet "polycentrism" som myntades av Vincent och Ellinor Ostrom. Ostroms är mest kända för sin forskning kring strukturer för kollektiv problemlösning i U-länder. Men deras arbete startade faktiskt med den amerikanska statsförvaltningen - som en reaktion på centralism och effektivitetstänkande.

På tvärs mot gängse synsätt pekade de på lokala samhällens förmåga att hantera kollektiva problem. Ideologiskt finns en koppling till teorier om institutionell konkurrens och tanken om subsidiaritet. Problemet för Bloomingtonskolan är att de mekanismer som man beskriver är just polycentriska och omöjliga att fånga i enkla formler eller modeller för ersättning till utförare.

Av detta skäl saknas Bloomingtonskolans perspektiv ofta i analysen av välfärdssektorn. Det är så mycket enklare att tala om det man kan se än det som är ett resultat av subtila mekanismer för social feedback och lokal samverkan. 

I Ostroms perspektiv finns också en implicit kritik av såväl New public management som stora offentliga byråkratier. När man låser upp den lokala nivån med centrala mekanismer (prestationsersättning eller direkta order) gör man det svårare för lokala utförare och brukare att tillsammans hitta lösningar. På det sättet kan man också se Bloomingtonskolans tankar som ett kredo för subsidiaritet - eller det vi i Sverige kallar kommunalt självstyre.

Kommentarer