Den hälsosamme ekonomisten

Openvidu - ett enkelt sätt att sätta upp videokommunikation

Tur att man jobbar 75%. Annars hade jag inte kunnat ägna 12 timmar varje dag de senaste tre dagarna åt att sätta upp en medieserver för videokommunikation. 

Hittade Openvidu efter att ha sökt ganska mycket och prövat en tjänst som heter TokBox, men som kostar en del om man använder den efter prövoperioden. Vill man ha en server som inte riskerar att kosta mycket pengar är Openvidu en mycket smartare lösning. Tjänsten är intressant nog väldigt lik TokBox, men konceptet bygger på att man installerar den själv.

Nätverk är alltid komplicerad materia, men det känns som om Openvidu är betydligt enklare än alternativen. På det hela taget är det inte svårare att använda Openvidu än Tokbox, men ingendera tjänsten är vad man skulle kalla jätteenkel. Allt är relativt, är man nätverkstekniker och Javautvecklare med 30 års erfarenhet är det säkert jätteenkelt. Men det är jag alltså inte.

Jag har inte valt standardlösningen på Amazon, men för att få en fast IP-adress och bra bandbredd valde jag ändå en Compute Engine hos Google med Ubuntu 18.04. Jag skulle naturligtvis kunna ha installerat den på min hemmaserver, men den har tyvärr dynamisk IP-adress.

Varför behöver man då fast IP? Jo, det har att göra med att man också behöver installera en så kallad turnserver, en server som hjälper till om klienterna som ska ha videokonferens befinner sig bakom brandväggar. Är inte helt säker på om det går att installera en turnserver utan fast IP, någon sakkunnig kan väl utveckla det vidare i kommentarsfältet i så fall.

Basen för installationen är dock KMS - Kurento Media Server. Openvidu är dels en Javaapplikation som gör det enklare att kommunicera med servern, dels olika frontendbibliotek - skrivna i Javascript och Javascriptramverk. För att sedan skriva sin applikation behöver man programmera i Javascript och sätta upp en backendserver som initierar sessioner och levererar sessionstokens.

Ni blir säkert inte förvånade över att jag valde Sinatra/Ruby som backend. Som stöd för att göra rest-anrop till servern finns ett gem (som tilläggen heter i Ruby) som heter rest-client. Och det är precis vad det är. 

Ett problem är dock att hanteringen av certifikat är snårig i Java. En väg runt problemet är dock att strunta i att förse Javaservern med certifikat för att i stället sätta upp en vanlig Nginx som reverse proxy. Vips är problemen lösta, då man via Letsencrypt automatiskt kan få nya certifikat var tredje månad utan någon administration.

Den applikation som jag utvecklar bygger i övrigt på Pusher för kommunikation mellan klienterna, Sequel för databashanteringen och själva databasen är en enkel SQLite-variant.

Det tog ett tag. Men nu fungerar det som det ska och jag har en egen videoserver, som jag primärt ska använda till tvåvägskommunikation - inte några stora videokonferenser. Exakt vad jag utvecklar får vi väl återkomma till.

Kommentarer