Den hälsosamme ekonomisten

Omnämnd i Svenska Dagbladet om basinkomst

Bloggen är i dag omnämnd i Svenska Dagbladet. Maria Ludviksson skriver om borgerlighetens beröringsskräck med socialförsäkringssystemet. Att det tänks väldigt lite nytt om trygghetssystemen.

Den största förändringen som en borgerlig regering genomfört var förändringen av arbetslöshetsförsäkringen 2007. Stora omläggningar, men knappast ett paradigmskifte. Sedan måste man förstås nämna den omläggning som jag själv arbetade med och som genomfördes 2009 - av sjukförsäkringen. Problemet är att den senare förändringen inte i grunden var ett resultat av borgerlig tankeverksamhet, utan en utveckling av ideer som lagts fram av opolitiska tjänstemän på socialdepartementet.

De borgerliga partierna har verkligen en uttalad beröringsskräck med socialförsäkringssystemet. Nya tankar har kommit från Miljöpartiet, med medborgarlön, och från basinkomströrelsen. Någon enighet om hur ett basinkomstsystem skulle kunna se ut finns dock inte och förslagen är mer eller mindre realistiska.

Det är väl nationalekonomer som Andreas Bergh i Lund och jag själv - under doktorandtiden satt vi faktiskt i samma korridor - som lagt fram mer radikala förslag till förändringar. Allt från att lägga basinkomsten ovanpå alla andra trygghetssystem till att - som i den senaste skissen - ersätta stora delar av trygghetssystemen med basinkomst och höjda barnbidrag.

Naturligtvis kommer någon sådan massiv omläggning inte att ske i närtid - det finns alltför många "förlorare" för att politikerna skulle klara av matchen, trots att vi alla på sikt är vinnare.

Det finns nog bara ett exempel på en större socialförsäkringsreform som utarbetats av borgerliga politiker. Det var den förändring av systemet för permanent förtidspension som vi tog fram i den politiska staben på socialdepartmentet och och sedan utarbetades till ett färdigt förslag som implementerades 2009. Den reformen ger personer som tidigare beviljats förtidspension möjlighet att arbeta precis så mycket de vill.

Och om något bevisar väl det experimentet att det går att införa en negativ inkomstskatt inom ramen för dagens socialförsäkringssystem. Sedan kan man välja hur mycket man vill behålla av det gamla systemet. Allt (då kostar förslaget 35 miljarder) eller inget (då sparar förslaget ungefär 100 miljarder per år).

Så oavsett om man vill öka eller minska det offentliga åtagandet finns en modell. Det gemensamma är dock att förslaget i båda fallen minskar de administrativa kostnaderna och det stigma som kopplas till ekonomisk bistånd. Detta får i sin tur olika följdeffekter.

En effekt är att ansvar övergår från samhället till individen. Det är ditt eget ansvar att gå vidare i livet om du inte permanent vill leva på 9000 kronor i månaden och bo i en delad etta. Tror vi att de flesta klarar av detta? Eller behöver de hjälp av socialkontoret för att få tummen ur?

Den andra effekten, om man väljer en minimalistisk modell, är att medelinkomsttagare tvingas ta större ansvar för sin egen ekonomi. Det handlar om att teckna tilläggsförsäkringar för sjukdom och arbetslöshet (kollektiva lösningar kommer säkert att finnas) och att spara för oförutsedda utgifter. Klarar medelklassen detta? Kanske, kanske inte - deras agerande på bostadsmarknaden skapar vissa tvivel om detta.

Dialogen kring systemens uppbyggnad bör fortsätta och det är viktigt att ha en levande diskussion. Fler partier än mitt parti, Piratpartiet, borde ta ställning. Miljöpartiet har ju återupplivat tanken om medborgarlön, vilket jag tycker är positivt, men så mycket tankar om hur den i så fall skulle se ut har vi inte sett.

Det vi kan lägga fast är i alla fall att vi inte behöver de generella systemen för att hålla nere marginaleffekterna. Detta är en gammal och ihärdig myt. Nej, det viktiga är att systemen är genomtänkta så att låginkomsttagare inte drabbas av hundraprocentiga marginaleffekter. Och tyvärr - i dag är systemen ofta allt annat än genomtänkta.

Kommentarer