Om rätten att få betalt av sin granne
Finns det något bättre än att sätta sig på balkongen en vacker junikväll och läsa en statlig utredning? Statliga utredningar, särskilt på det socialpolitiska området, har alltid intresserat mig. Och numera är det faktiskt en del av mitt jobb just att läsa statliga utredningar.
Det är dock få förunnat att på detta sätt kombinera nytta med nöje. En poäng med kapitalismen är möjligheten att fritt välja yrke och inriktning. Men det förutsätter att någon annan efterfrågar det som man är intresserad av att utföra. I ett kapitalistiskt samhälle är förutsättningen för att man ska kunna arbeta med det man själv önskar att någon annan, ytterst andra konsumenter och medborgare, är villiga att betala för de arbetsinsatser man utför.
Problemet är att de arbetstillfällen som finns tillgängliga i ett samhälle inte alltid matchar människors intressen. Somliga väljer därför att göra något som de inte trivs med; bara för att tjäna ihop till brödfödan. Andra väljer att arbeta till en något lägre lön enbart för möjligheten att få göra något som de tycker om. Men även om en majoritet av svenska folket trivs med sitt arbete är det få som har sitt arbete som hobby och vice versa.
De flesta tycker att det här i princip är rättvist. Om min granne inte vill lägga om taket på sitt uthus, så skulle jag inte få för mig att insistera på, eller till och med kräva, att han ska betala mig för att göra just detta. Det vill säga; om jag nu hade kunnat lägga om taket på ett uthus. Det här är ett hypotetiskt exempel.
Musikerförbundet, däremot, kräver att få utnyttja arbetslöshetsförsäkringen för att kompenseras för samhällets bristande efterfrågan på musik. Alltså: om jag inte efterfrågar tillräckligt mycket musik så är det mitt fel att min musikergranne är arbetslös och därför ska jag kompensera honom för att han inte har möjlighet att tillverka så mycket musik som han själv önskar till den lön som han tycker är rimlig.
Aftonbladet
Kommentarer