Den hälsosamme ekonomisten

Om musiktjänster med fel målgrupp

Började prenumerera på Wimp HIFI, sedan tjänsten lanserade ett alternativ med högre ljudkvalitet än Spotify. Har man en Lyngdorfförstärkare och högtalare från Bower och Wilkins kan man inte gärna snåla på ljudkvaliteten.

Sedan köptes Wimp av en hiphopartist som heter Jay Z. Och visst kan jag förstå att man inte kan kalla tjänsten för Wimp - det betyder ju "fjant" i Storbritannien. Men hur mycket bättre är det att kalla den för "Tidal" - vilket gör att associationerna går till Tidelag, alltså sex med djur.

Wimp fanns visserligen kvar ett tag, men vissa tekniska problem fick mig ändå att byta - det kändes som om bolaget bestämt sig för att satsa på den nya tjänsten.

Så, nu sitter jag här. Men en förhållandevis dyr musiktjänst där ljudkvaliteten är hög, men man får känslan av att profilen är just HipHop eller nåt.

Jag som ville ha en sofistikerad tjänst med R&B, lite klassisk musik och kanske en och annan synth. Och hur många såna där hiphopare har egentligen råd att betala dubbelt så mycket för en högst marginell förbättring av ljudkvaliteten?

Känns som om Tidal, som tjänsten heter, med fördel skulle kunna segmentera sina kunder. Speciellt som man är rätt ensamma som att erbjuda okomprimerat ljud. Vilket man knappt märker skillnad på ens med en Lyngdorf - det låter ärligt talat ungefär likadant. Och HipHop måste rimligen låta exakt likadant - man kan ha synpunkter på om det alls är musik.

Kommentarer