Den hälsosamme ekonomisten

Om lyxhotell och positionsvaror

Min vistelse här på Gran Canaria har fått mig att reflektera över marginalnyttan av inkomst. För tillfället bor jag granne med ett hotell som tar 185 euro per dygn och person. Själv betalar jag ungefär 16 euro per natt för boendet på lägenhetshotellet över gatan.

Frågan är vad man egentligen får för dessa 169 euro extra per natt? En något större pool, en reception med fem portierer som alla kräver dricks, en byxpress, en liten låda med choklad som välkomstpresent och en stor frukostbuffé. Av dessa ting är det väl egentligen bara frukostbuffén som jag saknar. Ändå finns det många som gladeligen betalar dessa 169 euro extra varje dag.

Kan det vara så att samtliga dessa personer har nått en så hög inkomstnivå att värdet av fem portierer, en låda choklad, en byxpress och en frukostbuffé uppgår till 169 euro? Men frågan är om det verkligen finns så många så rika människor att man kan fylla alla dessa exklusiva hotell.

En rimligare förklaring är att man betalar för att känna sig som medlem av en exklusiv skara. Boendet på lyxhotellet är därmed mer av en positionsvara som signalerar för omgivningen att man har uppnått en inkomst som bara några få procent av den övriga befolkningen kan matcha.

Problemet är att människor i sin strävan att signalera till omgivningen att man är exklusiv samtidigt gör av med stora delar av sin inkomst på saker som man egentligen inte vill ha. Så varför inte i stället trycka upp en T-shirt med texten ”Min taxerade inkomst för 2008 uppgick till 500 000 kronor”? Enklare och mer effektivt för alla parter. Utom möjligen för fem arbetslösa portierer.

Aftonbladet SvD  

Kommentarer