Om behovet av en ny borgerlig sjukvårdspolitik
Som socialpolitisk handläggare på Moderaterna inför valet 2006 var jag med om processen när partiet modererade sin sjukvårdspolitik och övergav förslaget om att införa en allmän obligatorisk sjukvårdsförsäkring. Det var nog ett klokt beslut, eftersom förslaget i sin dåvarande utformning hade varit svårt att genomföra. Dessutom splittrade förslaget de borgerliga partierna.
År 2006 gick Alliansen därför till val på att införa vårdval i primärvården och att genomföra en omfattande tandvårdsreform. Dessutom fanns stora statliga satsningar på att förbättra psykiatrin och äldreomsorgen med på programmet. Alla dessa löften realiserades småningom.
Att Alliansen gjort mer för sjukvården på fyra år än Socialdemokraterna på 12 år har dock inte satt avtryck i opinionen. Moderaterna har låga förtroendesiffror när det gäller sjukvårdspolitiken och underträffas väl endast av Kristdemokraterna - partiet som på ett framgångsrikt sätt har genomfört Alliansens reformer.
När man betraktar partiernas väljarstöd i sjukvårdsfrågor skulle man kunna tro att Alliansens vårdreformer varit misslyckade. Varför skulle annars Socialdemokraterna ha högre förtroende i sjukvårdsfrågor? Men detta motsägs av att vårdvalet i de allra flesta landsting uppfattas positivt av väljarna. Förtroendet för sjukvården ökar likaså. I Halland och Skåne har Socialdemokraterna till och med ställt sig bakom vårdvalsreformen.
Även om jag tycker det är bra att Alliansen talar med en röst är jag besviken över att sjukvårdspolitiken på senare tid tonats ned. Alliansen kommer aldrig att kunna ta över ett sakområde från Socialdemokraterna genom att tävla i förvaltning av befintliga system.
Samtidigt tror jag det vore riskabelt för Moderaterna att åter distansera sig från de övriga borgerliga partierna. Så det alternativ som återstår är att Kristdemokraterna och Centerpartiet radikaliserar sin sjukvårdspolitik för att kunna framstå som framtidsalternativ för sjukvårdsintresserade. Det som talar för att just dessa partier bör ta ledningen är också att de har stark lokal förankring.
Det exakta innehållet i en ny sjukvårdspolitik kan man förstås diskutera. Själv skulle jag gärna se decentralisering som ett nyckelbegrepp. Den vetenskapliga evidensen för att en stark primärvård leder till bättre hälsoresultat är omfattande. En stark primärvård är dock mer än husläkare. Det handlar om hela vårdkedjan.
En annan fråga som måste hanteras är den demografiska utvecklingen. Kan privata försäkringslösningar bidra till sjukvårdens finansiering och på vilket sätt är det i så fall lämpligt att de privata försäkringarna kommer in? Här finns en del att göra. Själv är jag övertygad om att potentialen för kompletterande finansieringslösningar är stor, utan att man för den sakens skull behöver ge upp tanken på en integrerad sjukvårdsfinansiering.
DN1 DN2 DN3 SvD1 SvD2 SvD3 SvD4 PA ST IYF KP MMK AB1 AB2 AB3 GT SvT
Kommentarer