Om att ta ansvar för sina misstag
Några kommentarer om sjukförsäkringsdiskussionen, så här inför Almedalen. Vad kan regeringen lära av processen så här långt?
Min favoritfilosof, Clint Eastwood, myntade en gång uttrycket "opinions are like assholes, everybody has got one". I någon mening tycker jag det uttrycket sammanfattar beredningsprocessen i regeringskansliet. Allas åsikter är lika mycket värda, oavsett kunskap och erfarenhet.
Problemet i praktiken är att allas åsikter inte är lika mycket värda. Kunskapen hos erfarna regeringstjänstemän i socialdepartementet bör väga tyngre.
Sammanbrottet i sjukförsäkringsfrågan, om jag får kalla det för ett sammanbrott, kan härledas till beredningsprocessen i regeringskansliet. Finansdepartementets budgetavdelning, FiBA, tyckte att det behövdes en tidgräns i sjukförsäkringen. Man hade däremot ingen som helst idé om vad som borde hända med de människor som passerade denna tidsgräns.
Ändå valde man att driva igenom tidsgränsen, mot socialdepartementets och den ansvariga ministerns vilja. Problemet som då uppkom, att hantera de personer som passerade tidsgränsen, lämpades över på socialdepartementet och arbetsmarknadsdepartementet.
Att genomdriva ett förslag, utan att veta vad förslaget kommer att innebära för enskilda människor, är inte gott ledarskap. Och ansvaret för att socialdepartementets varningar ignorerades vilar i slutändan på statsrådsberedningen.
Man kan skylla på finansdepartementet och finansdepartementets tjänstemän. Jag lägger inte ansvaret där, utan något högre upp. Det är statsrådsberedningen som ansvarar för att väga olika uppfattningar mot varandra och vara domare i frågor som är svåra att hantera i den gemensamma beredningen i regeringskansliet. Det är statsrådsberedningen som väger socialdepartementets bedömningar mot finansdepartementets.
Det är i dag uppenbart för de flesta att statsrådsberedningen i det här fallet lyssnade lite för mycket på finansdepartementet och lite för lite på socialdepartementet. Om man lyssnat lite mer till de varningar som socialdepartementet framförde hade regeringen i dag haft betydligt mindre problem.
Ok. Alla kan göra misstag. Att fela är mänskligt. Det svåra är att erkänna att man har begått ett misstag.
Sanningen är att alla partiledare i regeringen deltog i besluten som ledde fram till de problem som i dag har blivit alltför tydliga - ansvaret är kollektivt. Det jag vänder mig mot är dock inte misstagen i sig, utan tendensen hos ansvariga att försöka undvika sitt ansvar för dessa misstag.
A och O för en god ledare är att förvara sina medarbetare och att ta ansvar för det som inte blivit bra. Var och en får bedöma om den här regeringen har levt upp till dessa principer.
Kommentarer