Den hälsosamme ekonomisten

Olika sätt att uttrycka sin lojalitet

Peter Akinder, ledarskribent på Östran, kritiserar i ett ledarstick mig för att jag vid sidan av mitt arbete för Cristina Husmark Pehrsson på regeringskansliet har en privat blogg där jag uttrycker mina åsikter om det mesta. Han skriver följande om medarbetare på regeringskansliet:

”Vi medborgare har rätt att kräva att när de öppnar munnen så talar de för regeringen och sitt statsråd. Regeringsmakten ska inte präglas av dubbla budskap och dess medarbetare inte av andra lojaliteter än till sin arbetsgivare.”

Akinder skriver också att:

“Nog för att det ska vara högt i tak i den politiska debatten. Ge uttryck för sina privata åsikter kan alla göra i yttrandefrihetens Sverige. Men då borde man knappast vara politisk medarbetare i regeringskansliet.”

Det här är ett mycket intressant resonemang. Politisk lojalitet uttrycks bäst genom tystnad, även utanför arbetstid. Jag ser dock två problem med Östrans resonemang:

För det första är det svårt att kandidera till en politisk position, utan att kunna uttrycka sina privata åsikter, ens på fritiden. Hur ska exempelvis en anställd på regeringskansliet i så fall kunna bedriva en personvalskampanj? För det andra strider en sådan syn mot grundlagsskyddade politiska rättigheter, exempelvis yttrandefriheten.

Jag vill inte spekulera i vilka personliga erfarenheter som kan ha format Peter Akinders syn på verksamheten i regeringskansliet och hur de anställda där bör uttrycka sin lojalitet mot regeringen. För jag är nog trots allt mer lojal mot regeringen än Östran skulle önska. Men som Akinder själv uppger har han arbetat som politisk tjänsteman under Göran Persson mellan 2000 och 2006. Det kanske förklarar ett och annat.

Östran

Kommentarer