Offerlammet som vägrade låta sig offras
Bankunion, euroobligationer, politisk union. Förslagen haglar på G20-mötet. Men ju längre tiden går, desto större blir de samlade skulderna och desto större skuldöverföring till Tyskland krävs det för att lugna marknaden. I takt med att Italiens och Spaniens statsskulder stiger blir det allt svårare för Tyskland att ens i teorin bära även deras skulder.
Trots det ropar USA och medelhavsländerna och till och med Storbritanien på Tyskland. Men det kommer inte att hjälpa, att acceptera euroobligationer vore för Tyskland att ta på sig all världens - eller åtminstone hela EMU-områdets - skulder.
Enligt Internationella valutafondens konservativa beräkningar kommer euroländerna år 2017 att ha 50 procent större skulder än 2010. Om Tyskland tvingas bära även Italiens, Spaniens, Cyperns, Irlands och Greklands skulder hamnar landets skuldnivå år 2017 på närmare 270 procent av BNP. Detta skulle förstås inte bara knäcka Tyskland, utan också resten av EU. Tron på att Tyskland skulle kunna rädda EMU är därmed både naiv och farlig.
Angela Merkel inser att man nu har passerat den punkt där Tyskland kunde göra skillnad. Sanningen är att Spanien och Italien bara kan rädda sig själva. Det kan de göra antingen inom EMU eller utanför. Det senare är dock avsevärt lättare än det förra. Från och med nu är eurokrisen inte längre bara ett problem för enstaka misskötsamma länder - nu är den ett hot mot hela Europa. Och därför handlar det inte längre om att ösa vatten, utan bara om att komma först i livbåten.
Kommentarer