Den hälsosamme ekonomisten

Östros fördelningspolitiska dilemma

Förra hösten presenterade socialdemokraterna sin ekonomiskpolitiska motion med skattesänkningar för pensionärer. Till skillnad från det förslag som Alliansens partiledare presenterade i dag har socialdemokraternas variant en påtaglig fördelningspolitisk slagsida.

Hälften av socialdemokraternas föreslagna skattesänkningar går exempelvis till den halva av pensionärshushållen som har högst inkomster. Hela tjugofem procent av skattessänkningarna går till den fjärdedel som tjänar allra mest. Det kan jämföras med att Alliansens förslag ger 90 procent av skattesänkningarna till den fjärdedel som har lägst inkomster.

Sett som en enskild händelse är den något sneda fördelningsprofilen i socialdemokraternas förslag kanske inte så mycket att ifrågasätta. Men ser man till de skattesänkningar som genomförts under socialdemokraternas 12 år vid makten framträder ett tydligt mönster. År 2003 togs exempelvis förmögenhetsskatten för de allra rikaste bort. År 2005 avskaffade socialdemokraterna arvs- och gåvoskatten.

På utgiftssidan ser det inte mycket bättre ut. En stor del av socialdemokraternas föreslagna utgiftsökningar handlar om att höja taken i socialförsäkringarna, något som gynnar höginkomsttagare på bekostnad av låginkomsttagare.

Göran Persson talade på sin tid om att man inte ska behöva se klasskillnader i munnen. Men det var Allians för Sverige som såg till att människor fick råd att gå till tandläkaren. Ylva Johansson talade om att förbättra äldreomsorgen. Men det var Alliansen som satsade miljardbelopp på att åstadkomma förändring.

Socialdemokraterna skickade ut 500 000 människor i förtidspension och sänkte deras ersättning från 80 procent till 64. Det var deras sätt att sänka kostnaderna för socialförsäkringen. I höst röstar riksdagen igenom en proposition som ger alla dessa personer rätt att studera eller arbeta i obegränsad utsträckning, utan att förtidspensionen ifrågasätts.

Socialdemokraternas politiska strategi handlar om att närma sig medelklassväljarna. Men det har skett till priset av att partiet samtidigt överger de grupper som man i retoriken säger sig värna. Om jag vore Thomas Östros skulle jag vara påtagligt orolig för att det socialdemokratiska partiet, sakta men säkert, håller på att förlora sin själ.

SvD1 SvD2 Aftonbladet  

Kommentarer