Och Milton Friedman-priset går till ...
... vänsterpartiet. För att ha presenterat den mest liberala europapolitiken bland partierna i Sveriges riksdag. Som Sjöstedt och Andersson skriver i dagens DN:
"Med låg statsskuld och en egen valuta har vi klarat oss hyggligt än så länge. Dessa styrkor ska vi slå vakt om."
Lite ironiskt detta och dessutom exakt hundra år sedan Milton Friedman föddes. Men det beror kanske inte så mycket på Jonas Sjöstedt som på att de flesta övriga partiers europapolitik är allt annat än liberal. Det har därmed uppstått utrymme för vänsterpartiet att stå för lite sunt förnuft när det gäller Sveriges relation till EU.
Majoriteten i Sveriges riksdag har ställt sig bakom dels EMU, dels Lissabonfördraget - två av de mest frihetsfientliga reformer som Sverige hittills tvingats ta ställning till. Och de stora partierna valde fel i både fallen. Låt vara att det svenska folket korrigerade färdriktningen när det gäller euron.
Att vänsterpartiet ser den omfattande privata skuldsättningen i Sverige som ett problem är klarsynt. För skuldsättningen är ett av de allvarligaste ekonomiska problem som vi har att hantera. Tror dock inte att det räcker med amorteringskrav, eller ens att det är en speciellt bra lösning. Det krävs andra former av regleringar som ökar transparensen när det gäller finansieringen av boendet.
En bankdelningslag kan vara en sådan reform. Dessutom bör riskviktningen när det gäller bankernas upplåning ses över. Bankverksamhet är något annat än spel och dobbel på statens bekostnad.
Jag vill dock varna för tanken om att man ska utnyttja de låga räntorna för att investera. Viss försiktighet anbefalles. När räntorna är artificiellt neddrivna är risken stor för att man får en överdriven expansion av bygg- och fastighetssektorn. Och då kan det bli väldigt smärtsamt när räntorna stiger igen.
Kommentarer