Obama bör göra ingenting
Anders Borg fick i Robert Aschbergs Diskutabelt frågan vad han skulle göra om han fick bestämma. Svaret chockade TV-publiken. "Om jag fick bestämma skulle folk få göra precis som de själva vill".
Anders Borg har emellertid - nu när han verkligen bestämmer - valt att inte till punkt och pricka följa sitt eget recept från 1988. Han har dock genomfört en hel del reformer som i praktiken gör det möjligt för människor att bestämma lite mer själva.
Men om man - till skillnad från Borg - inte förmår att göra något bra för ekonomin kan det näst bästa alternativet vara att inte göra någonting alls. Det bästa som skulle kunna hända för världsekonomin just nu vore exempelvis att Barack Obama inte gjorde någonting alls. Då skulle automatiska skattehöjningar och utgiftsnedskärningar bidra till att stabilisera den amerikanska ekonomin. Det är denna förprogrammerade åtstramning som brukar kallas det finansiella stupet.
Skulle detta då inte medföra att USA går in i en recession och att ekonomin försämras ytterligare? Nja, faktum är att finanspolitiken empiriskt visat sig ha små effekter på den ekonomiska utvecklingen. Skälet är att hushållen helt rationellt räknar med att statens skuld även är deras egen skuld.
Och då spelar det inte så stor roll om staten lånar, eftersom hushållen till stor del kommer att kompensera dessa lån med eget sparande. Som Christina och David Romer konstaterar har finanspolitiken historiskt sett haft ringa betydelse för att avsluta recessioner. Faktum är att stora utgiftsnedskärningar ibland tvärtom kan leda till ökat förtroende bland hushållen och till ekonomisk expansion. Detta kallas för expansiv finanspolitisk kontraktion (Giavazzi & Pagano, 1990).
Dessutom har vi gott om exempel på att länder sjösatt ändlösa rader av finanspolitiska stimulanspaket, utan att dessa haft någon synbar effekt. Japan och USA är två bra exempel på att finanspolitiken är ganska verkningslös. Japan har i princip befunnit sig i recession sedan slutet av 1980-talet och USA har haft lågkonjunktur sedan finanskrisen 2008.
Men det finns också mer långsiktiga effekter att ta hänsyn till. Tabellen illustrerar de långsiktiga effekterna av att inte åtgärda underskotten. USA löper risk att bli ett betydligt fattigare land i framtiden om den nuvarande politiken inte läggs om. Som framgår av tabellen kan det på sikt handla om tjugo procent av BNP som går förlorad.
John Taylor illustrerar Obamas misslyckande genom att jämföra återhämtningen från åtta tidigare recessioner. Det finns inte ett enda exempel på att återhämtningen gått så långsamt som efter recessionen 2007-09. Politiken har så här långt bara förstärkt problemen.
Detta, i kombination med kunskapen om skuldsättningens negativa långsiktiga effekt på tillväxten, är för mig ett starkt argument för att Obama - precis som Anders Borg en gång föreslog - inte bör göra någonting alls.
Kommentarer