Nya anställningsformer är inte problemet
En så kallad "etablerad sanning" som spridits i medierna de senaste åren är att landstingens användning av inhyrda läkare är ett problem för vården och patienterna. Men som det ofta är med etablerade sanningar är påståendet vid närmare granskning inte speciellt välgrundat.
Till att börja med utgör hyrläkarna en liten del av vårdens personalstock. Ungefär 1 000 läkare (omräknat till helårsanställningar) är anställda av bemanningsföretag. Inhyrning som andel av vårdens totalkostnad utgör mindre än en procent av vårdens totalkostnad. Bara dessa siffror torde ställa påståenden om "hyrläkarkatastof" i fråga.
Om vi nu tittar på de läkare som hyrs in - hur stor del av inhyrningen är någorlunda planerad av landstingen? Jag misstänker att en stor del av all inhyrning inte sker inom ramen för något långsiktigt avtal. Det innebär att landstingen i kanske hälften av de fall där man anlitar hyrläkare inte varit förberedda på att man skulle kunna behöva hjälp.
Att förhandla om priset för en tjänst när man står med ryggen mot väggen är i de flesta fall osmart. I den mån landstingen får betala överpris är jag övertygad om att det beror på dålig planering och att man köper in läkare ad hoc - utanför ramavtal och andra överenskommelser.
Men om vi bortser från det - är en procent hyrläkare en orimligt hög andel inhyrd personal? Jag skulle påstå att så inte är fallet. Med den lagstiftning runt anställningar som präglar svensk arbetsmarknad borde andelen vara betydligt större. Oflexibla regler på arbetsmarknaden rankas som ett av de absolut viktigaste problemen för arbetsgivare generellt. Genom att anlita bemanningsföretag uppnår man större flexibilitet på marginalen och kan kompensera arbetstagaren för den något större osäkerheten om var och när hen ska arbeta.
Både på lokalt och centralt håll talas det om "hyrläkarstopp". Det är ungefär som att behandla nageltrång genom att hugga av sig foten. Det landstingen bör sätta stopp för är däremot "nånannanismen" - tanken att det är någon annans ansvar att planera för den personalbrist som regelbundet uppkommer.
Jag är övertygad om att "hyrläkarproblemet" - i den mån det är ett problem - bara är en återspegling av oklara ansvarsförhållanden inom landsting och regioner. Liksom så många andra brister som förekommer i offentlig sektor.
Kommentarer