Den hälsosamme ekonomisten

Ny virtuell valuta för VR

I går presenterade Philip Rosedale två stora nyheter för den virtuella världen. För det första att en ny digital valuta med elastiskt penningmängdsutbud kommer att lanseras inom kort, för det andra att VR kommer att få ett blockkedjebaserat system för att hantera intellektuell äganderätt.

Jag inser att båda dessa saker låter som science fiction för de allra flesta, så jag tänkte förklara vad det handlar om på svenska.

Om vi börjar med den digitala valutan HFC, som är en förkortning av High Fidelity Currency, kommer denna att vara betalningsmedlet i de virtuella världar som bygger på High Fidelitys protokoll. Ni som känner till Second Life kan tänka på Lindendollars, som är betalningsmedlet där. HFC är en valuta som precis som Bitcoin bygger på blockkedjeteknik. 

Blockkedjor är i sin tur system som baseras på ömsesidigt förtroende. Tänk på peer-review-processen vid granskning av vetenskapliga publikationer eller Googles algoritm för att hitta högkvalitativa webbsidor. Blockkedjorna är dock mer formaliserade.

Det kanske mest kända blockkedjesystemet är Bitcoin - den digitala valutan. Problemet med Bitcoin är att den endast i begränsad omfattning är skalbar. När antalet användare och transaktioner ökar stiger även transaktionskostnaderna, vilket gör valutan mindre användbar. Ett annat problem med Bitcoin är att penningmängdsutbudet är fullständigt oelastiskt på kort sikt, vilket gör att valutakursfluktuationerna kan bli enorma.

En vanlig valuta - som den svenska kronan - har ett ganska elastiskt utbud. När efterfrågan på kronor ökar kan bankerna öka utbudet så att efterfrågan inte driver upp priset. På 1800-talet var det vanligt att den ökade efterfrågan på betalningsmedel i skördetider drev upp priset på pengar och orsakade problem för bankerna. När bankerna inte kan få tillgång till reserver riskerar de likviditetskriser och att inte kunna uppfylla sina åtaganden. 

Detta gäller även Bitcoin, men i betydligt större omfattning då det är en så liten valuta. Visserligen finns det inte så många banker som skrivit kontrakt i Bitcoin och utfäst löften, men hade det funnits det skulle vi ha fått se många bankkriser i en bitcoinbaserad ekonomi. Att grunda ett helt lands ekonomi på Bitcoin i dagens utformning är därför av flera skäl otänkbart.

Två saker måste därför förändras för att en blockkedjebaserad valuta ska kunna användas som betalningsmedel i den virtuella ekonomin, som med tiden kommer att bli större än de flesta länders ekonomier. För det första måste utbudet av betalningsmedel vara elastiskt, för det andra måste transaktionskostnaderna förbli låga när antalet användare närmar sig och överstiger ett helt lands befolkning.

Jag låter Philip Rosedale förklara själv. 

"So rather than creating (or selling) a fixed number of ‘tokens’, we are going to design a system and policies that will gradually increase the amount of HFC in circulation . Because the currency will be created on a public blockchain with a federation of signers, we can use an open process, voting, smart contracts and other mechanisms to regulate the monetary policy. We will start with the simple strategy of attempting to evenly distribute new currency to many participants with the measurable goal of a stable exchange rate."

HFC kommer alltså att omgärdas av regler som gör valutan mer stabil än andra digitala valutor. De exakta mekanismerna har ännu inte offentliggjorts, men Rosedale hänvisar till Lindendollars som exempel på hur valutan kan stabiliseras. Man kan tänka sig en modell där penningmängden följer utvecklingen för nominell BNP, en regel som den svenske nationalekonomen David Davidson föreslog redan i början av 1900-talet. En fördel med en digital ekonomi som High Fidelity är att BNP är observerbart i realtid och att man därför inte har några stora problem att anpassa penningpolitiken i tid. HFC kan därför göras mer stabil, även om man låter den flyta fritt mot andra valutor.

Så långt om den nya digitala valutan HFC. Den andra nyheten är ett system för institutionell konkurrens med intellektuell äganderätt. Att HFC och äganderättssystemet presenteras samtidigt beror på att båda bygger på samma teknik. När man skapar något i High Fidelity i dag är objektet i regel kopierbart. Skälet är att varje användare i VR har sin egen representation av världen parallellt. Om 20 användare befinner sig på den virtuella Liljeholmskajen (min värld) finns det alltså 20 kopior av världen - en på var och en av de datorer som är uppkopplade mot min server.

Så måste det vara, eftersom en effektiv användning av bandbredd kräver att all väsentlig information om hur världen ser ut finns som en kopia hos varje besökare. När någon sedan rör sig i världen överförs information om objektets nya position till samtliga datorer. På det sättet upplever alla besökare samma sak, trots att de i själva verket har en helt egen kopia av världen.

I en sådan miljö går det inte att använda kopieringsskydd (DRM), eftersom detta skulle göra det omöjligt för alla att uppleva samma saker. Men i en digital värld vill man ändå kunna ge ekonomisk ersättning till kreatörer som skapar nya saker - till exempel ett par nya (virtuella) glasögon som automatiskt anpassar sig till omgivningens ljus. 

Det man kan göra är emellertid att ansöka om ett virtuellt intyg som visar att man är den som först har skapat ett objekt och att detta objekt är relativt unikt - att det har en tillräcklig "verkshöjd". Om så är fallet kan skaparen beviljas ett digitalt intyg som visar att hen är ägaren till idén om de nya solglasögonen.

Detta innebär att den personen äger originalet. Från originalglasögonen kan sedan ett oändligt antal certifierade kopior produceras. Det gör det möjligt för ägaren att sälja sin skapelse till andra användare.

Kan då inte vem som helst kopiera glasögonen, utan att betala? Jo, det är också möjligt. Men möjligheten att använda sådana kopior beror på vilka regler som gäller i den värld där man råkar befinna sig. Man kan tänka sig en piratvärld där intellektuell äganderätt inte tillämpas alls. Man kan också tänka sig en värld där ägaren av servern bara tillåter certifierade kopior.

Dessa världar kan existera parallellt och konkurrensen mellan världarna kommer att avgöra vilken typ av värld som blir mest framgångsrik. Vissa serverägare kommer att värdesätta möjligheten att använda ocertifierade objekt, medan andra serverägare kommer att värdesätta möjligheten att ta betalt för varor.

Man kommer givetvis att kunna betala för tjänster också, men det finns av naturliga skäl inget automatiskt system för att verifiera innehållet i tjänsterna. Där är det ryktet hos säljaren och köparen som får utgöra säkerhet.

Oavsett hur stor andel av världarna som tillåter ocertifierade kopior kommer det att finnas ett värde i att ha ett certifierat objekt då ett sådant objekt kan existera i samtliga världar. Prissystemet kommer därför inte att bryta samman även om många världar väljer den äganderättslösa lösningen.

VR kommer därmed redan från start att ha institutioner som i flera avseenden är mer genomtänkta än den verkliga världens. Den institutionella konkurrensen kommer dock att vara stenhård och det är inte omöjligt att någon av lösningarna blir dominerande på sikt - antingen strikt äganderätt eller anarki. Eller också kan vi tänka oss att det uppstår något mellanting. Allting är möjligt i VR.

Kommentarer